Skola och munkliv                                                              Inför ett besök
Skit eller Skete
 

Det Heliga Berget
 

Av de 20 huvudklostren är de flesta grekiska, ett är bulgariskt, ett ryskt och ett serbiskt. Men antalet annexkloster (sketer) är stort - ett sådant är det rumänska som på bara några få år fått en påtaglig tillströmning från moderlandet. En skete kan utgöras av ett sammanhållet byggnadskomplex som Andreassketen och det rumänska Prodromos eller vara en munkby, bestående av ett större antal friliggande hus med kyrkan i dess mitt. Eftersom klostren inte får vara fler än 20, lyder varje skete under ett huvudkloster.

Hela Athoshalvön förklarades 1988 av UNESCO som världskulturarv.

Bilden visar bilfärjans ankomst till Dafni. Fartyget lämnar den grekiska hamnen Ouranoupolis varje morgon kl 09.45 och anländer till Dafni två timmar senare för att redan kl 12.00 återvända igen.

I fören på färjan fladdrar det Heliga bergets officiella flagga med den krönta tvehövdade örnen. Det är också den grekiska kyrkans officiella emblem, ursprungligen vapenskölden för det sista Palaelogiska kejsarhuset i det Östromerska riket från 1261 till 1453 då Konstantinopel och därmed den återstående delen av det romerska riket föll för de muslimska härarna.

Färjan med munkar, pilgrimer och gods har just lämnat Giovantsa, hamnplatsen för det serbiska klostret Hilandár (Chilandaríou) och fortsätter mot Dafní, slutdestinationen.

Klostret Hilandár  (Chilandário)

Hilandar i lågor

Att kloster på Athoshalvön eldhärjas är inget nytt i deras månghundraåriga historia. Ikoner och värdefulla skatter har blivit lågornas rov. Men varje gång har byggnaderna byggts upp på nytt, nya inventarier har anskaffats till kyrkorna och konstnärer bland munkarna har försett kyrko- och matsalsväggar med fresker där helgonen skådar ner på pilgrimen. Fram till och med 1800-talet tog oftast balkanfurstar och den ryska kejsarfamiljen på sig ansvaret för kostnaderna. Efter den ryska revolutionen 1917 fanns ingen sådan hjälp att få, och när Panteleimonklostret och den ryska Andreassketen drabbades av eld under 1900-talet förblev de härjade kyrkorna och andra byggnader i ruiner.

Natten mellan den 4 och 5 mars 2004 började det brinna i det serbiska klostret Hilandar. Elden började i den nordvästra delen och spred sig snabbt i det torra trävirket. Nästan halva klostret blev ödelagt, bl a pilgrimsavdelningen. Oersättliga skatter i form av ikoner och väggfresker blev lågornas rov. Fyra kyrkor förstördes helt, den helige Demetrios och den helige Savas, båda från 1778, den helige Nikolaos från 1300-talet och De 40 martyrernas kyrka från 1600-talet. Branden stoppades vid Savatornet.

Lyckligtvis drabbades inte huvudkyrkan, biblioteket och skattkammaren. Skadorna beräknas till mer än 20 milj. Euro, dvs mer än 180 milj. kr. Återuppbyggnaden tror man kommer att pågå till 2014. Den serbiska regeringen och den serbisk-ortodoxa kyrkan har båda lämnat stora bidrag.  Bilder från branden 4 mars 2004 
 

Skiti Agíou Andreou – den helige Andreas skete,
oftast kallad Andrea Serai.

Nedan följer en komplettering av uppgifterna om denna skete på sidorna 153 - 155 i boken Athos: det Heliga berget.  Bildmaterialet är från författarens besök i september 2008. 
 

Den i boken omnämnde expatriarken Athanasios III av Konstantinopel var född på Kreta. Den kellia i närheten av Karyés, som han slog sig ned i, var starkt förfallen men han renoverade och byggde ut den under sin tid där. Den var uppkallad efter Antonios, den egyptiske ökenfadern (251 – 356),  kallad ”det kristna munkväsendets fader”. Men Athanasios stannade inte på berget Athos utan slog sig ned i ett kloster i Ukraina där han avled. När hans kvarlevor sedvanligt efter några år grävdes upp befanns de vara helt oförstörda och i samma skick som när han dog.  Han blev senare helgonförklarad. Kellien övertogs så småningom av en annan expatriark, Serafim II, som gav den aposteln Andreas namn jämsides med Antonios. Han ville med det hedra Konstantionopels förste biskop, aposteln Andreas, i östkyrklig terminologi benämnd ”den först kallade”, vars huvudskål förvaras i huvudkyrkan (de mänskliga kvarlevorna fick i övrigt sin plats i den grekiska staden Patras). Ytterligare en avsatt patriark, Anthimos VI, blev sketens välgörare genom att han 1849 uppgraderade kellien till skete – detta efter ankomsten av flera munkar från Ryssland och inte minst påtryckningar från ryskt håll. Därefter dröjde det inte länge förrän sketen började byggas ut för att 1913 härbärgera bortåt 800 munkar och patriarken i Konstantinopel lät den efter sannolikt politiska påtryckningar få beteckningen storskete och föreståndaren blev igúmen, senare även med biskops värdighet. Om sketens senare öden och dess uppsving i vår tid efter 1992 – se boken. Det ungdomliga och internationella inslaget bland munkarna (bl a från Finland) är fortfarande (år 2008) påfallande. Sketens ledare, ärkemandriten Efraim, som för denna uppgift lämnade sin tjänst som igúmen i klostret Filothéou, kallas geront (eng. Elder) och har ett högt anseende som andlig rådgivare och inspiratör. 
 

Klostret Ivíron

Esfigménou

Särskilt vänder sig ledningen och munkarna emot de kontakter som den ekumeniske patriarken av Konstantinopel odlar med den katolska kyrkan och de sammankomster som äger rum mellan denne och påven.

 ”Ortodoxi eller döden” har blivit klostrets valspråk. Klostret har upphört att vara representerat i Karyés.

Klostret Xenofontos 

Klostret firade år 1998 sitt tusenårsjubileum med stora högtidligheter.
Högtidsgudstjänsten som varade i tolv timmar leddes av den ekumeniske patriarken Bartholomeos I av Konstantinopel och bevistades bl a av Greklands president och regeringschef. 

År 1819 var klostrets nya katholikón färdigbyggd – dessförinnan hade den gamla gjort tjänst i hundratals år men används fortfarande för vissa gudstjänster.  

Väggfresker från 1544 i den gamla kyrkans pronarthex: scener med eskatologiska motiv hämtade från Uppenbarelseboken.

Athos idag - Skola och munkliv
Athos idag - Inför ett besök
Skit eller Skete

Det brinnande Hilandar

Tillbaka