Till startsidan

Presentation

Startsida

Innehåll

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Undergörande ikoner i Moskva

 

Under Bildstormens tid i det Östromerska riket från år 726 och mer än hundra år framåt förbjöds vördnaden av helgonbilder. Vid ett tillfälle påträffades en sådan hos en kvinna vid Mindre Asiens västkust. Av rädsla för straff kastade hon ikonen i havet. 70 år senare drev den i land på Athoshalvöns norra kust. Hur detta gick till är ett mirakel i sig.

Den fördes i land till det kloster som skulle bli Ivíron och där finns den än i dag i ett kapell nära ingången. Den bär det grekiska namnet Portaítissa, dvs portvakterskan. Klostrets namn är en form av Iberien, en äldre beteckning på Georgien i Kaukasus.

Ryktet om ikonens undergörande kraft spred sig vida omkring. Vid mitten av 1600-talet gjordes först en och sedan flera kopior och fördes till Ryssland. Böner vid "den iberiska Gudsmodersikonen" resulterade i många mirakler och den hörde till den mest älskade i de kyrkor där den fanns. I Moskva hade den sin plats i bl a  kapellet vid den Iberiska porten på Röda torget. Kapellet var alltid öppet, natt och dag, och det pågick ständigt gudstjänster. Revolutionen 1917 satte punkt. Den gudlösa regimen stängde först - och rev sedan byggnaden. Både denna ikon och andra kom att förvaras på ateistiska museer.


Den Iberiska porten vid Röda torget.


Den iberiska Gudsmodersikonen i
Nya Jungfruklostret.

Sedan några år är den Iberiska porten återuppbyggd, den iberiska Gudsmodersikonen är på plats och en präst finns ständigt där liksom en jämn ström av troende män och kvinnor.
Ytterligare två kyrkor i Moskva hyser denna ikon.

 

I juni 2002 for jag till den ryska huvudstaden i en enda avsikt - att om möjligt få tillfälle att se den iberiska Gudsmodersikonen i de tre kyrkorna. Jag hade bara ett par dagar till mitt förfogande. Jag behärskar inte ryska och detta var mitt första riktiga besök där.
För länge sedan övernattade jag i Moskva på väg till och från Kaukasus.

Hur klarar man sig i Moskva med dess komplicerade tunnelbanesystem utan att kunna ryska! Ändå kom jag till Danilovskijklostret, patriark Alexij II:s officiella residens, och blev hjärtligt mottagen av fader Filaret. Efter drygt en timme lämnade jag klostret med en (naturligtvis på ryska) handskriven rekommendation och med en dossier kopior av artiklar om mirakelberättelser knutna till ikonen.

Nästa morgon begav jag mig först till Nya Jungfruklostret, fortfarande museum, där man efter en blick på handskrivelsen försåg mig med vakt som följde mig till kyrkan och lät mig fotografera som jag ville. Så vidare med tunnelbanan till Sokolnicki i nordöstra Moskva med samma resultat i denna kyrka.


Den iberiska Gudsmodersikonen i Sokolnicki.


Kyrkan i Sokolnicki.

Det hade hunnit bli sen eftermiddag när jag kom till Röda torget och den Iberiska porten. Långt ute på torget väntade män och kvinnor i alla åldrar att få komma in i det lilla kapellet för att vörda ikonen. Prästen läste igenom min skrivelse med samma resultat.

En generös gest med handen. Var så god, ta de bilder ni önskar. Det bör observeras att fotografering normalt inte får förekomma i ryska kyrkor.

 Nästa dag for jag till, f d  Zagorsk, patriarkens residens under kommunisttiden. Att genomföra detta utan språkkunskaper i ryska kan tyckas oförklarligt. Men också det lyckades.

 

Tillbaka