Tillbaka

Året är 1884
- en samtida badgäst berättar från västkusten          
 

Artikelserien har under hösten 2000 varit införd i Lysekilsposten och Stenungsunds-Posten med Orust-Tjörn.

Stavningen varsamt moderniserad av Sven H. Gullman

Del 1

 

Min färd hade Uddevalla till utgångspunkt. Efter ett kort besök å Gustafsberg, där erhållet bad och företagen bergsvandring samt betraktande av krocketspelet i parken voro detta ställes nöjen, fortsattes resan till Stenungsön förbi Ljungskile och Stillingsön. Å Stenungsön upprätthålles barberarkallet genom trädgårdsmästarens hustru, som emot en avgift av 25 öre befriar den därav behövande medels en slö kniv från den överflödiga skäggprydnaden. Å hotellet spisar man mot en avgift av 2 kronor per dag. De dunster, som ifrån uthusen där under en het sommardag uppstiga, äro kanske ur sanitär synpunkt ej så särdeles nyttiga, men man får väl antaga att de naturaliseras av barrträdens hälsogivande utdunstningar.

Från Stenungsund styrdes kosan till Nösund och Mollösund. Under vägen syntes å Tjörnslandet Sundsby gamla sätesgård och å Orust Svanviks vackert belägna egendom med en villa, framskymtande ur en lövdunge. Denna tillhör en häradshövding från Jönköping, som där tillbringar sommaren. Här gällde björnbär 25 öre kannan. Man nalkades nu Stigfjorden, känd i skärgården huvudsakligen genom att därifrån erhålles de bästa ostronen. För ett tjog av dessa skaldjur, våra läckergommars förtjusning, betala under fisketiden uppköpare här villigt 3 kronor 50 öre.

Hummerfiske djurplågeri?

På tal om fiske kan jag ej underlåta omnämna det gräsliga djurplågeri, som utövas vid hummerfisket. Dessa djur fiskas upp ur havet under hand men säljas fördelaktigast längre fram på hösten. Under tiden förvaras de genom tjudring. Detta tillgår sålunda, att varje hummer vid klorna fastbindes så att klorna äro fjättrade och rörelseförmågan därigenom hämmad. Detta snöre, som binder klorna, fästes därefter vid ett rep, och sålunda uppradas hummer vid hummer på visst mellanrum, vars storlek är avpassad så att flera humrar icke skola kunna förena sig om att söka vinna sin frihet åter. Repet fastbindes vid land och de fångade djuren få uti detta tillstånd högst 3 fot i kvadrat att livnära sig på. De ha att framleva en sorglig tillvaro, som ibland kan räcka över månaden.

Visserligen flyttas repet efter 8 - 14 dagar till en annan plats, men då av sålunda tjudrade humrar en del under fångenskapen dör, kan man lätt tänka sig vilken svältkur de äro underkastade. Och vad får konsumenten? Jo, en avmagrad spis, som smakar torr och som skiljer sig från den nyfiskade och genast använda hummern såsom natt ifrån dag.

Då nu så mycket göres för djurens skydd borde våra föreningar för detta ändamål ej glömma de stackars humrarne, som i sitt eget element sättas på ett sådant svältprov. Hummerfiskare borde åläggas, att de om nödvändigt skola hålla så länge på sin fångst, åtminstone förse sina fångar som äro urståndsatta att själva livnära sig, med tillräcklig föda.

 

Del 2

 

Färden går vidare

Landskapet, som från Uddevalla hittills haft flere gröna punkter att framvisa, blir nu sterilare. Lyrön bildar dock med sina grönskande dälder och skogsdungar ett undantag: Ångbåtar avlägsna sig nu mer och mer från Tjörns stränder: Segelleden liknar förbi Lyrön och till Mollösund en större älv med branta klippiga stränder. Vid Nösund, en livlig handelsplats och välbelägen på den branta strandsluttningen, finnes varmbadhus. Såsom ett bevis på prisbilligheten å detta ställe må nämnas, att man kan erhålla hel inackordering efter 40 kronor i månaden och få hyra 2 välbelägna rum för 30 kronor under samma tid. Trenne havsarmar utskjuta från Nösund. Den ena går till Stigfjorden, en till Mollösund och den tredje bildar en milslång fjord. Dessa vatten utgå i tämligen raka linjer i trenne väderstreck från Nösund. Tvenne seglare hade där lagt upp.

Gästgivarskjuts från Mollösund till Käringön

En halv mil längre ut ligger det stora fiskeläget Mollösund med över 200 hus och minst 1 000 invånare, egen kyrka samt post- och telegrafstation. Här idkas storsjöfiske. Byggnaderna äro här till stor del ljusmålade. En större byggnad nära hamnen har tillskyndat dess ägare namnet Kungen. Från denna plats till Käringön, den plats jag härifrån ämnade besöka, tog jag gästgivareskjuts. Vad därmed menas ute i skären torde vara mången obekant. Uti en av ställets byggnader som uppgavs vara gästgivaregård, beställde jag skjuts och erhöll svar att den om en halvtimma skulle vara i ordning.

Med "ekstock" över Käringöfjorden

Någon dagbok fanns ej men väl en skjutslista, varav jag fann att till Käringön var avståndet 1 mil och att avgiften utgjorde 2 kronor. Åkdonet var en ekstock och den skjutsande en 79-årig gubbe. Med detta dåliga fortkomstmedel skulle jag nu passera Käringöfjorden, som anses vara lika svår som den riksbekanta Soten. Tiden på dagen var långt framskriden, men ångarens befälhavare gav mig det välmenta rådet att ej invänta morgondagen, som kunde bliva stormig. I det lugna väder, som nu var rådande, var det med ingen fara förenat att i detta nötskal ge sig ut på Kattegat. Solskivan, som nu framtittade, gav reflex åt ett alldeles lugnt hav.

Fåren stodo fundersamma på klippspetsarne å Risön, måsarne sjöngo sin aftonsång och småfisken gjorde smålekar omkring båten. Inåt Orust syntes en hög bergskam, som båtföraren uppgav heta Saxen. Dessa berg är det första av kusten, som varsnas av en utifrån havet kommande seglare. Klockan 9 på kvällen, efter mörkrets inbrott, nalkades vår farkost målet för dagen. Jag klättrade upp på en brygga i den lilla båthamnen och hade nu satt foten på den västligaste utposten i bohuslänska skärgården. På gästgivaregården mötte mig hyggliga människor och jag erhöll där en behövlig vila.

Käringön ett rövarnäste för 150 år sedan?

Påföljande morgon var jag tidigt på benen för att taga i skärskådande denna ö, som för 30 år sedan var känd som ett farligt rövarnäste, men nu bebos av en till fullo mönstergill befolkning. På ön leva 120 hushåll med omkr. 500 individer. Under sommaren idkas mest storsjöfiske med 7 storbåtar och å vardera 13 mans besättning. En sådan hemkom under dagen med 25 vålar ( 1 vål 10 st. långor ) per man, vilket anses för ett medelgott fiske.

Ön bildar en egen kapellförsamling, har kyrka och skolhus och på stället boende präst. Dennes förtjänst är det till stor del att befolkningen ombytt natur. Han härskar också med oinskränkt makt och myndighet, har uppbyggt åt sig ett prydligt hus nära kyrkan och lyckats omgiva detta med planteringar, vilka givetvis hava svåra fiender att bekämpa med stormarne, ty då dessa rasa yr skummet över ön. En å stället boende tulltjänsteman har även uppfört en solid byggnad åt sig. Den tredje prydliga bostaden å ön bebos av lotsåldermannen. En tulltjänsteman ombestyr de kommunala göromålen. Jaktlöjtnanten omhändertar postväsendet och hushållningssällskapets där förlagda meteorologiska station.

Fattigvården å Käringön är nästan ingen. Endast 3 personer, alla blinda, åtnjuta understöd, som utgår i matdagar. 8 ā 9 kor hava å ön sitt sommarbete, vilket man tycker vara omöjligt vid ett ytligt betraktande af dessa mestadels kala klipphällar. Vinterfodret får hemtas från Orust. Å ön finnas jättegrytor i mängd. En av dessa har samma storlek som musikpaviljongen i Lysekil. Om dessa äro svarvade av havet eller äro gjorda av människohand är ännu outrett.

 

Del 3

 

Långa shetlandsresor - problem med fiskkvalitén

Käringön ligger 7 mil från Skagen och fiske idkas mest vid Shetlandsöarne. En högtidlig stund är det på ön, när en storsjöbåt lyckligt är hemkommen, och detta är helt naturligt, om man besinnar vilka mödor, faror och förluster dessa män äro utsatta för. Under sommarmånaderna äro av fiskeribefolkningen kvinnor och barn de enda synliga på ön. Alla karlar äro ute på avlägsna fiskevatten. En sådan resa brukar medtaga en tid av 4 ā 6 veckor. I senare fallet är resan mindre god, ty fisken, som lindrigt saltad förvaras i båtrummet, utsättes då för skämning. Icke förty användes den. Om den ej hänger tillsammans, hopsys bitarne och utlägges å klipporna. Uti handeln förekommer den under namn av kabeljo. Så länge ett sådant förfaringssätt vid fisket äger rum, kan ej västkustens fiskare räkna full ersättning för sitt mödosamma arbete.

England föregångsland

Uti England är denna sak bättre rangerad. Ångare gå där ut till fiskeplatserna och hemföra fisken i färskt tillstånd. Man kan lätt föreställa sig, vilket välgörande inflytande detta skall hava på fisket i dess helhet. På detta sätt, och endast på detta, kan prima vara utsändas i marknaden.

En båt landade för någon tid sedan i hemorten och sålde sin last till en insaltare. Men då denne fått se fiskens beskaffenhet, vägrade han emottaga den utan rådde lastägaren att kasta den över bord. Vad gör nu lastägaren? Han utbreder sin skämda fisk på klippan, låter hopsy de mest skadade bitarna, stampar ihop dem till en fast massa och säljer sedan fabrikatet såsom kabeljo.

Om ej någon överenskommelse emellan de olika fiskelägena om anskaffande av ångare kan komma till stånd, och detta är gu'nås ej så lätt så länge den kungl svenska avundsjukan finnes vid liv, så borde sådant kunna åstadkommas genom hushållningssällskapets medverkan. Som vi veta har Bohusläns Hushållningssällskap stora inkomster att disponera över, och därför bör det ej vara så synnerligen svårt att få en sådan idé genomförd.

Bad vid Måseskär

Käringön är flackare än de flesta andra öarne i skärgården. Vid själva fiskeläget höjer sig klippmassan. En fjärdedels mil utanför ligger Måseskärs fyr, som även är försedd med mistlar. Bränningar omgiva detta ställe å alla sidor. Havsstormarne äga förmåga att helt och hållet vända upp och ner på detta, om jag får säga, landskap. I detta nu är havet lugnt och dess genomskinliga vatten samt strandens med olikfärgad tång omgjordade bädd så inbjudande, att jag icke kunde avstå från att taga ett bad. När stormen rasar, liknar den närmast omgivande vattenspegeln en häftigt kokande gryta, från vilken det då är säkrast att hålla sig på vederbörligt avstånd.

Ett badhus finnes även på Käringön, där varma bad kunna serveras. Kalla bad utgöras av dusch, ty strandens beskaffenhet omöjliggör anläggande av någon bassäng. Den som önskar simma, får passa väder och vind.

Prästen på Gullholmen måste också vara läkare

Vid Gullholmen med 500 invånare och känd för utmärkt ansjovis, låg ett större skepp avriggat. Skeppet, vars namn var Trio, hade inköpts med rigg och allt för 800 kronor och ändock kunde man ej anse det sjödugligt.

Det skulle nu användas till bränsle. Sorgligt är det i sanning att se alla dessa segelfartyg, som nu läggs upp av brist på antagliga frakter eller också liksom detta fartyg vräkes bort för en spottstyver.

Gullholmen har egen präst och kapell. Kommunalutskylderna äro här betydligt högre än på Käringön, men så har Gullholmen haft stora utgifter för hamnanläggning. Pastorn, en ung begåvad man, äger även en viss insikt i läkekonsten och biträder oegennyttigt befolkningen vid lindrigare sjukdomar, vilket måste anses för en stor vinst för trakten, som har flera mil till närmaste läkare, i synnerhet vid tider, då ett upprört hav hindrar hämtning av en sådan.

 

Del 4

 

Den nya brunnssalongen i Lysekil ett mästerverk

Lysekils badanstalt torde numera få räknas till de förnämsta vid västkusten. Dyrbara anläggningar äro under de senare åren där gjorda. Societetssalongen, som hålles i gotiserande renässansstil och går igenom två etager, är korsformig som en kyrka med ett stort dansrum och tvenne sidoutsprång samt upplyses av 30 ljuskronor med 180 ljuslågor. Salens skönhet - ty den är ovillkorligen mycket vacker - beror ej så mycket på utsmyckningen eller detaljernas rikedom som framför allt på själva stilen och de smakfulla proportionerna. Mot den enkla ljusa färg, vari salongen är målad, bryter sig på ett för ögat ytterst tilltalande sätt de i starka färger hållna sköldar, trettio till antalet, som utgöra rummets huvudsakliga dekoration. De äro målade av Grabow - vore detta nog sagt - och avbilda de fyra skandinaviska ländernas, länens och några städers vapen. Salongen med galleriet är i stånd att rymma cirka 800 personer. Varmbadhuset är utvidgat och kallbassängen för herrar dubbelt större än förr. Särskild byggnad är uppförd för gymnastik, och genom upprensning av några högre upp belägna sötvattensdammar samt ledning av vattnet därifrån, hava vattenkonster kunnat anordnas i badhusets närhet, där även gjorda planteringar börja skänka skugga under solvarma dagar.

Viktvågar för badgäster nyhet i Lysekil

En verkligen täck och grönskande oas bland de kala bergen och klipporna är badhusparken. Uti denna äro angenäma viloplatser, varjämte uti en därvarande paviljong, ett minne från fiskeriutställningen, förfriskningar finnas att tillgå. Kyrkviken har ökats med nya byggnader och en ytterligare gata, och på området mellan parken och badhuset äro flere prydliga bostäder uppförda. Små, nätta, välskötta trädgårdar och andra grönskande platser finnas även här och där. Göken är en flitig gäst; han gal stundom både dag och natt.

Ibland affärer må här nämnas, att en person i Stockholm har en dalkulla här engagerad, vars uppgift är att väga badgäster och andra. Emot en avgift av 10 öre erhåller man ett prydligt i konvolut inneslutet papper, varå å ena sidan finnes uppgift å vikt i kilogram jämte dess förhållande till skålpund och å den andra underrättelse om C.A. Lindgrens vislager. Dylika vågar lära vara utställda på andra framstående badorter. Såsom affär betraktad kan väl saken ej vara av så stor vikt för ägaren, men i förening med "puffen" på papperets andra sida torde den få ett annat utseende. Månne ej idén är hämtad från Amerika?

Fru Hagberg i Grundsund berömd för fiskfjällssmycken

Fortfarande talas bland brunnsgästerna och i "staden" - ja, köpingens stolta invånare benämna sitt samhälle så - om fru Hagberg i Grundsund. Hennes vackra arbeten av fiskfjäll hava prisbelönts å flera utställningar, för två år sedan i Edinburgh, där de blivit på modet. När drottning Victoria gifte bort sin son Leopold med en tysk furstedotter, bars på förmälningsfesten ett fiskfjällsgarnityr av lady Hamilton Gordon, som för tillfället var en av drottningens uppvaktande damer (ladies-in-waiting).

"Måvungarna" von Yhlen och Ljungman

Till slut må, då så mycket ordats om fiskriket, även en liten episod ur fågelvärlden här få plats. En i Lysekil bosatt engelsman hade lyckats fånga samt tämja några korpungar. Det blev nu fråga om att ge dem lämpliga namn. Länge dröjde det innan sådana kunde fås och själv stod ägaren till de små rådvill. En hans vän löste dock den kinkiga uppgiften. Uppkalla dem efter Lysekils mest namnkunniga personnager! Sagt och gjort. Vilka som kommo i åtanke är tyvärr i skrivande stund obekant.

Samme man hade en tid därefter lyckats överkomma två fiskmåsungar, vilka, sedan de blivit husvarma, även skulle ha namn. För detta ändamål vände han sig till samme vän och bad honom om hjälp. Detta var dock ej så lätt, åtminstone till en början, men sedan vännen en gång sett de båda fågelungarna i strid om en fisk, som man kastat till dem, sade han: Kalla dem von Yhlen och Ljungman!

 

Sven H. Gullmans kommentarer

Carl Ludwig Grabow (1847 - 1922) var en av samtidens mest kända dekorationsmålare. Efter studier vid Konstakademien i Stockholm och därefter i Berlin satte han upp en egen ateljé i Stockholm. 1890 anställdes han vid Dramatiska teatern.

De som vägde sig fick sin vikt angiven både i kilogram och skålpund. Metersystemet hade införts i Sverige 1878 och därmed nya längd-, yt- och rymdmått samt nya viktenheter. Men de gamla måtten och vikterna levde länge kvar hos allmänheten och vissa används fortfarande officiellt. Fr o m 1878 var ett skålpund lika med 0,425076 kg.

"Fiskerimötet i Lysekil 1883" var den officiella beteckningen på den mycket uppmärksammade utställning som ägde rum 6 - 8 sept 1883. Som prisbelöningar fanns 10 guld- och 200 silvermedaljer plus ett obestämt antal brons- och hedersmedaljer och diplom. Mötet invigdes av landshövding Ehrensvärd och på dess andra dag kom Oskar II med "Drott". En regatta anordnades också där båtarna rundade Skagen. Fiskerimötet skulle kunna vara värd en särskild artikel i denna tidning.

Gerhard von Yhlen (1819 - 1909) var intendent och tillsyningsman över det bohuslänska havsfisket 1866 - 1885 och blev sedan karantänsmästare på Känsö. von Yhlen utförde ett betydelsefullt arbete, han var med om att införa försäkringar av fiskebåtar och pläderade för att fiskarna skulle skaffa sig engelska kuttrar i stället för de gamla bankskutorna. Om detta berättas i Eric Dambert, Kutterepoken i Sverige, del 1(1990) sid 407 ff..

Axel V. Ljungman (1841 - 1901), fil dr i zoologi, arbetade tillsammans med von Yhlen. Han bedrev undersökningar ang den bohuslänska sillen och sillfisket. Som riksdagsman inriktade han sig på att förbättra lagstiftning och fiskeriadministration som kunde underlätta fiskarnas arbetsförhållanden. Mer om honom finns också att läsa i Damberts bok.

 

Tillbaka