Tillbaka

Bohuslänskt 100 - årsminne på Shetland.
Besök av 32 fiskebåtar från Bohuslän rapporterat till tidningen i Lerwick.
Publicerad i Lysekilsposten 27 augusti 1999

Sven H. Gullman

Sven H. Gullman, bördig från Grundsund, har nyligen under 14 dagar besökt Shetland, i första hand för att forska kring den verksamhet som Svenska kyrkan bedrev i Baltasound åren 1901 - 1961 bland storsjöfiskare från Bohuslän. Man hade en egen kyrka där och varje sommar for en präst från Göteborgs stift dit med en fiskebåt. Gullman ägnade sig bl.a. åt källstudier och gick igenom mikrofilmade tidningar på Lerwicks bibliotek. Men redan långt före 1901 for bohusfiskare till Shetland för att fiska långa.


 
En unik bild från hamnen i Lerwick före första världskriget. Tv ser man en kutter från Bohuslän. En blick i Eric Damberts bok Kutterepoken i Sverige, visar att det är LL244 Croxby från Käringön. Den hörde hemma där 1899-1914 och hade som huvudredare och skeppare Nils Kristensson. Den såldes sedan till Mollösund, 1941 till Öckerö, där Karl Johan Pettersson var ägare till 1957. Kuttern sprang läck den 9 oktober samma år 10 distansminuter nordväst Hallands Väderö, och sjönk.

I The Shetland News för lördagen den 22 april 1899 står följande att läsa (i svensk översättning)

Baltasound fredag. 32 svenska fiskebåtar anlände idag, några hade fångster från tio till sjutton tjog under veckan. De flesta av dem hade inte fått någonting.
Fyra svenska båtar landade fisk i Baltasound förra veckan, nämligen Thorsten, Lady Plimsoll, John Morley och Summer. Den senare båten är den Summer som nyligen såldes till svenskar.

Den nämnda tidningen var den första på Shetland och började utkomma 1885, en gång i veckan så länge den fanns. Mycket tidigt förekommer notiser om fiskebåtar från Bohuslän, ibland med namn eller med uppgifter om deras fångster. De svenska båtarna fiskade långa som de saltade ombord och förde hem. Annan fisk som torsk och lubb sålde de främst i Baltasound.
Men det absolut viktigaste och mest omfattande fisket i de här områdena gällde sedan gammalt sill. Sillfisket drog till sig mängder av båtar från Skottland, England Irland och Holland. Eftersom sillen skulle saltas i land, kom samhällena på Shetland och i synnerhet Baltasound att under fiskesäsongen befolkas av tusentals unga kvinnor som rensade och saltade. På redden låg hundratals fartyg, flickorna bodde i enkla stenhus. Trä var då som nu en bristvara på Shetland.
De undersökta tidningsläggen ger intressanta inblickar i det intensiva fiske som bedrevs vid Shetland sedan lång tid tillbaka och där fiskebåtar från Bohuslän deltog. Dessa blir ofta särskilt nämnda i telegrammen från Baltasound till redaktionen i Lerwick. Detta skedde långt före motorernas tid och båtarna var beroende av väder och vind.

 

Åtta fiskelägen i Bohuslän var metropoler för storsjöfisket vid Shetland.

De bohuslänska kustsamhällena är många men det var ett fåtal som från början engagerade sig i fisket kring Shetland. Genom alla år - krigsåren undantagna - präglades åtta fiskelägen av att båtar gjorde resor dit från tidig vår till augusti för att fiska långa, som vid hemkomsten såldes för att så småningom bli lutfisk. De åtta platserna var Grundsund, Käringön, Hällevikstrand, Klädesholmen, Edshultshall, Mollösund, Skärhamn och Dyrön. Efter andra världskriget deltog fiskare också från andra samhällen, bl.a. Smögen, men detta blev av tillfällig art.
På segelfartygens tid - från 1870-talet ett trettiotal år framåt - gav sig båtarna iväg redan i slutet av februari och de hann med tre resor. Skandiamotorn kom att underlätta arbetet på olika sätt. Man kunde starta lite senare på våren och storbackorna hanterades på fångtsplatsen direkt från båten. Under andra delen av 1930-talet nöjde man sig med två resor till Shetland, medan den första gick till vattnen på närmare håll, till området utanför sydvästnorge.

De fyra fiskebåtar som angavs ovan, går det att identifiera dem? Tack vare Eric Dambert, Kutterepoken i Sverige 1 - 2 (Munkedal 1992) finns det uppgifter som kan vara intressanta att ta del av. Författaren, som själv är från Grundsund, har gjort en imponerande inventering av en båttyp som lanserades i England och snabbt blev attraktiv i Bohuslän. Det vetenskapliga värdet av Damberts insats kommer att vara bestående.

Lady Plimsoll kom 1894 från Grimsby till Grundsund med Anton Falk som köpare. När båten en vårdag 1899 låg på Baltasounds redd var Bernhard Johansson skeppare. 1905 såldes kuttern till Edshultshall med Oskar Nilsson som huvudredare och skeppare Efter en kort tid i Hällevikstrand blev Grundsund på nytt hemmahamn 1912, sedan Gerda Maria Heimer erlagt 11250 kronor i köpeskilling. År 1924 förliste f.d. Lady Plimsoll under en resa Lübeck - Otterbäcken men hette då sedan tre år tillbaka Ala , och hörde hemma i Rånäs, Henån.

Alla storsjöfiskare och alla seglare känner igen detta parti av Lerwicks hamn, den del som fortfarande saknar en kajskoning.

John Morley hörde hemma i Grundsund i 44 år. Från Grimsby kom de flesta kuttrarna och även denna . Den införskaffades 1898 till ett partrederi där bl.a. Anders Gullman ingick. Efter olika konstellationer fortsatte denne att vara delägare. Efter 1933 är han ägare tillsammans med sonen Erik Gullman och Benjamin Bengtsson fram till 1942 då båten säljs till Hönö Röd.
Så småningom hamnade John Morley , efter mellanspel i Hamburgsund och Karlstad, som lustfartyg i Puerto Rico och mötte sitt öde - fortfarande under sitt gamla namn - i S:t Lucia i Karibiska havet där den blev upphuggen.

Lerwicks hamn med Victoria pier i förgrunden. T.h. ses stadshuset med sitt fyrkantiga torn.

På Shetland känner man till att nästan alla kuttrar som köptes från Storbritannien till Bohuslän behöll sina gamla namn, något som uppfattas som unikt. Detta gällde också lerwicksbåten Summer som var grundsundsbaserad bara under kort tid efter 1898 då John Irwine, Lerwick, sålde den till ett partrederi som bestod av David Didriksson, Johan A. Johansson, Carl Natanael Olsson, Jacob Olsson, Johan Anton Antonsson, Karl Bernhard Kristiansson, Jemi Simonsson, Anton Andersson och Hilmer Antonsson. Två år senare kommer den till Stocken. Fram till 1933 har kuttern bytt ägare flera gånger och ägarna återfinns i grebbestadsområdet När båten huggs upp heter den sedan 1925 Bojan.

Vilken Thorsten låg på redden i Baltasound?

Den sista av de fyra, Thorsten , är inte lika lätt att identifiera. I Damberts förteckning finns tre kuttrar med detta namn, men två av dem kan sannolikt genast avföras. Det gäller t.ex. den som var byggd 1846 i Aberdeen, kom till Sverige och Skåne 1892, 1899 hörde hemma i Trelleborg och försvann 1900 ur fartygsregistret som upphuggen. Nummer två kommer inte till Sverige och Gåsö förrän 1911. Återstår då den kutter som under namnet Criterion den 3 mars 1899 av Thomas Baskcomb i Grimsby säljs till ett partrederi i Kyrkesund bestående av Oskar Johansson, Karl Abrahamsson och Karl Berntsson, samtliga från Herrön, samt Andreas Hansson och Karl Alfred Berntsson i Kyrkesund. Sex veckor senare skulle den befinna sig på fiske vid Shetland, vilket är fullt möjligt, men namnet Thorsten får den först 1922 då den har köpts till Grundsund från Skärhamn. Efter många öden och ägarbyten utmed bohuskusten huggs den upp 1958 men då hette kuttern Isa . Vilken svensk "vessel" med namnet Thorsten var det då som låg på Baltasounds redd 1899?

Inloppet till Baltasound, en vy som många storsjöfiskare i Bohuslän känner igen.På redden kunde det ligga ett par hundra fartyg samtidigt, dels fiskebåtar, dels sådana som köpte upp sill och vitfisk. Ön Balta syns i bakgrunden.

Saltsill mat för slavar i Västindien.

Det nämndes tidigare att det sedan länge bedrevs ett intensivt fiske kring Shetlands kuster. Men var fanns det avsättning för fångsterna? Fram till 1840-talet skeppades det mesta av den saltade sillen till Västindien, där den utgjorde billig mat till slavarna. Men nästan som över en natt stängdes denna marknad och det hade att göra med att slaveriet upphörde. 1833 i det brittiska imperiet och 1848 i de brittiska kolonierna. Dittills hade det varit slavägarna som tillhandahållit slavarnas föda, nu hade dessa möjlighet att själva bestämma vad de ville äta. Det gick ut över den saltade sillen. Nu gällde det för uppköparna på Shetland att finna nya marknader. Det blev europeiska länder, i synnerhet Ryssland och Tyskland. Ibland skeppades saltsill till Genua men även till så avlägsna platser som Mauritius och Sydafrika. Man gjorde t.o.m. försök att bryta sig in på den välbefolkade indiska marknaden. En försökslast med långa och torsk avgick till Calcutta, men trots att fisken kom fram i god kondition, uppskattade inte de tänkta avnämarna denna föda och något mer försök gjordes inte. På 1840-talet slog potatisskörden fel på Irland och i Skottland med påföljd att fiskeimporten stoppades. Arbetarbefolkningen hade vant sig vid fisk och potatis och kunde inte tänka sig något annat. Initiativrika industrimän på Shetland försökte få skottar och irländare att äta fisk och ris istället men sådana nymodigheter misslyckades.

Utveckling mot fiskeauktioner.

Betalningen för fiskarnas fångster hade sedan länge skett efter på förhand gjorda överenskommelser. Över hela Shetland bestämdes priset före varje fiskesäsong. Upphandlarna åtog sig att köpa en viss kvantitet sill från varje båt till priser som ändå kunde variera från månad till månad beroende på den förväntade kvalitén. När antalet främmande fiskare ökade, övergick man mot slutet av 1800-talet till ett auktionssystem. Tidigare hade fiskarna fått vänta på betalning tills säsongen var avslutad. Nu krävde de ersättning per vecka eller per tvåveckorsperiod.

På 1870-talet kommer fiskebåtarna från Bohuslän.

Den senare delen av 1870-talet blev början till en av de största sillfiskeperioderna i Shetlands historia. Tillgången på torsk och långa ökade också påtagligt och nu drogs fiskebåtar från Bohuslän till dessa fångstplatser. Ännu 1874 var det en liten flotta med små öppna båtar som fiskade runt Shetland. Sju år senare hade antalet båtar ökat till 276 och år 1888 hade det ökat till 932. Att de bohuslänska storsjöfiskarna nu på allvar givit sig in i fisket där uppe visar en annan notis i The Shetland News i maj två år tidigare. Den berättar om svenska båtar som efter att ha fiskat på Doggers bank nu var i full färd med att fiska långa och torsk vid Shetlands kust.

Shetland har sin kultur vänd mot de skandinaviska länderna. Emblem och valspråk visar detta.

Texten säger: Med Logum Skal Land Byggas

Motordrivna grundsundsbåtar rationaliserade fisket.

Det skulle dröja några år in på 1900-talet innan den första motordrivna fiskebåten skulle komma till Shetland från Bohuslän. Det var LL 66 John Webb från Grundsund. Lennart Grundborn berättade nyligen i Lysekilsposten att den 1904 utrustades med en Skandiamotor. Inom tre år var sannolikt de i The Shetland News nämnda fyra fiskebåtarna försedda med en Skandiamotor, de också. Motorerna rationaliserade arbetet. Nu kunde man sätta och dra storbackorna från båten i stället för att göra det med lillebåten.

Fisket - basen i Shetlands näringsliv.

En källa som ger intressanta inblickar både bak i tiden och när deltagandet av bohuslänska fiskebåtar var som störst, är James R. Nicolsson, Hay & Company, Merchants in Shetland (Lerwick 1982). Boken skildrar inte bara ett företags utveckling från slutet av 1700-talet till dags dato, läsaren får också en omfattande och fyllig beskrivning av näringslivet på Shetland, ett näringsliv som helt naturligt byggde på fisket. Den förste James Hay var entreprenör, för att använda en modern benämning, han ägde frakt- och fiskefartyg och han förstod att skapa möjligheter för att få avsättning för fångsterna av fisk.
Firman blev etablerad och välkänd och är så fortfarande. Det var Hay som kanske mest bidrog till den starka utvecklingen på Shetland genom bygge av kajer, dockor och magasin, firman hade salterier i alla hamnar, den sysslade både med fiske och - bearbetning samt med fiskexport.
Anläggningen av djupvattenskajen vid Blacksness i Scalloway, cirka 12 km väster om Lerwick och välbekant för alla storsjöfiskare i Bohuslän, kom till på Hays initiativ. Boken om Hay &Co är så intressant och spännande att det vore önskvärt om den kunde anskaffas till biblioteken i Bohusläns kustkommuner. Språket borde inte vara något hinder, de flesta behärskar numera engelska, f.ö. är framställningen lättläst.

Stora företagsledare.

Helt naturligt har framträdande industrimän på Shetland blivit uppmärksammade utomlands. Många länder har diplomatiska representanter i Lerwick, Shetlands enda stad och till uppdragen utses respekterade företrädare. Sveriges nuvarande konsul, Iain C. Tullock, som tillhör en välkänd gammal lerwickssläkt, är verkställande direktör i Hay & Co. Hans föregångare som konsul, Magnus M. Shearer, f.d. VD i familjeföretaget J & M Shearer, var konsul för Sverige 1956 - 94, men också Her Majesty´s Lord Lieutenant of Shetland 1983 - 1994.
Det kan för övrigt nämnas att hans far med samma namn var svensk konsul 1932 - 1956. Det är ännu en Magnus Shearer som nu är chef för familjefirman. Namnen Shearer och Tullock är välbekanta för generationer av bohuslänska storsjöfiskare.

 
Sveriges nuvarande konsul på Shetland, Iain C. Tulloch, VD i Hay & Co.
Magnus M. och Maisie Shearer. F.d. VD i J & M Shearer och tidigare konsul för Sverige

Tillbaka