Tillbaka

Den Heliga Birgitta 700 år

 

Publicerat i den svensk - serbiska kulturtidskriften Diaspora, våren 2003

Sven H. Gullman

Den svenska som genom tiderna gjort sig mest känd runt om i världen levde på 1300-talet. Hon är bekant som den heliga Birgitta, ibland kallad sierskan från Norden. För ett par år sedan blev hon på nytt aktuell. Påven upphöjde henne den 1 oktober 1999 till skyddshelgon för Europa. Men vad kan det vara av intresse för svenska protestanter eller för ortodoxa serber? Det och mycket annat vill Sven H. Gullman ge svar på, när han tar läsaren med på en resa i tid och rum med Birgitta Birgersdotter.

Under 2003 firas 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse. Det är inte helt okomplicerat att i Sverige ägna minnet av ett katolskt medeltida helgon någon större uppmärksamhet. Sedan Gustav Vasa 1527 börjat nationalisera kyrkans egendom, klippt av banden med påven i Rom och satt sig i dennes ställe som kyrkans överhuvud, fick Martin Luthers lärouppfattning obegränsad spridning genom unga teologer som studerat i Tyskland. Men det kom att ta tid för den nya läran att slå igenom. Uppror i Småland och Dalarna hade som inslag missnöje med de nya prästernas förkunnelse. Att ge sig på en nationell klenod som Birgittinorden och dess moderkloster i Vadstena var dock alltför känsligt för kungen och hans efterträdare. Det kom att dröja till 1593 innan detta kloster stängdes och de sista nunnorna tog sin tillflykt till Polen. Enligt Luther - liksom för Calvin och Zwingli i Schweiz - kunde en avliden människa inte uträtta något för de levande på jorden. Därför förbjöds vördnad av helgon och helgonbilder, ikoner. Att bedja till ett helgon eller om ett helgons förbön hos Gud betraktades som vidskepelse. Denna uppfattning råder fortfarande i Svenska kyrkan. 450 år av protestantisk förkunnelse har satt outplånliga spår i Sverige. Därför finns det skäl att fundera över vad det är som i år kommer att firas i vårt land. För serber eller övriga ortodoxt troende är det inga problem med helgonvördnad, inte heller för Sveriges katoliker.

 

Till minne av den heliga Birgittas ankomst till Rom 1349 placerades i november 1999 denna staty i en nisch på utsidan av S:t Peterskyrkans kor inne på Vatikanstatens område. Sven H. Gullman fick särskilt tillstånd att komma in och ta denna bild.

1300-talets Sverige en del av den västerländska kristenheten

För att förstå Birgitta måste man lära känna det samhälle och den tid hon levde i. När hon föddes var kristen tro etablerad i det dåtida Sverige. Riket omfattade också Finland men däremot inte Jämtland och Härjedalen i norr, inte heller Bohuslän, Halland och Blekinge. Skåne kom tidvis att vara svenskt. Manliga och kvinnliga kloster grundades undan för undan. Tack vare de ordnar som stod bakom dem, kunde dåtidens svenskar dra fördel och nytta av mycket som utvecklats på kontinenten i fråga om byggnadssätt, läkemedel och jordbruk. Dessutom kom vårt land i kontakt med intellektuella strömningar i Tyskland, Frankrike och Italien. Biskopssätena upprättade katedralskolor. Sedan 1250 var det Folkungaätten som regerade. Tiderna var inte enbart fredliga. Kungasöner stred om makten och svek var inte något ovanligt inslag. Efter 1317 och en grym brödrauppgörelse i kungafamiljen, var de följande decennierna relativt stabila. Under denna tid växte Birgitta Birgersdotter upp.

 

Lagmansdotter och lagmanshustru

Birgittas familj tillhörde de förnämsta kretsarna i samhället. Fadern var lagman i Uppland, dvs högste förtroendeman i detta landskap och kungens rådgivare. Mindre vanligt för denna tid var att föräldrarna också gav Birgitta och hennes systrar en boklig uppfostran. Däri ingick latin. Tidigt ingångna äktenskap var socialt accepterat. Som 13-åring giftes Birgitta 1318 bort med den fem år äldre Ulf Gudmarsson, senare lagman i Närke. I äktenskapet föddes åtta barn. Familjen bodde på godset Ulfåsa i Östergötland. Eftersom Birgitta tillhörde den högsta aristokratin var det naturligt att hon blev hovmästarinna hos drottning Blanka. Mycket tidigt blev Birgitta känd för sin fromhet. Tillsammans med sin man gjorde hon långa vallfärder, till Nidaros i Norge och till Santiago de Compostela, aposteln Jakobs grav i nordvästra Spanien. Efter hemkomsten från den sistnämnda avled maken 1344, något som innebar en vändpunkt i Birgittas liv. Hon bosatte sig i Alvastra, inte långt från Vadstena, intill cisterciensklostret och kunde där få andlig vägledning av munkarna. De uppenbarelser som hon tidigt fick både av Kristus och Guds Moder fortsatte under denna tid. Hennes biktfader såg till att de skrevs ned. I visionerna fick hon även uppdrag att arbeta politiskt, nämligen att verka för fred mellan England och Frankrike i det pågående hundraårskriget. Klostrets prior sändes som kurir till påven med de nedskrivna uppenbarelserna. Dessutom fick Birgitta en gudomlig uppmaning att grunda en klosterorden med centrum i Vadstena. Kung Magnus var positivt inställd och testamenterade flera gods, bl a Vadstena kungsgård, till hennes stiftelse.

 

Sierskan från Norden beger sig till Rom

År 1349 begav sig Birgitta "på Guds befallning" till Rom där hon med kortare eller längre uppehåll bodde till sin död 1373. Under denna tid hade den franske kungen tvingat påven att flytta sitt residens till Avignon i södra Frankrike. Detta reagerade Birgitta starkt emot och hon uppmanade honom ständigt att återvända till Rom. Det hände också tillfälligt. Påvens besök där fick till resultat att han godkände hennes klosterorden. Dagligen erhöll Birgitta uppenbarelser där Gud Fader, hans Son eller hans Moder gav råd och uppmaningar. Birgittas rykte för sin helighet spred sig långt utanför Italiens gränser. 1372 anträdde hon en pilgrimsfärd till det Heliga landet där hon ville vandra i Frälsarens fotspår. Under återresan blev hon sjuk och hon avled i Rom den 23 juli 1373, i det hus där hon hela tiden bott, det nuvarande Birgittaklostret vid Piazza Farnese. Man satte genast i gång kanonisationsprocessen, dvs förberedelserna för att få henne helgonförklarad. Den 7 oktober 1391 skedde detta. Omedelbart efter hennes död fördes relikerna till Vadstena, där de vilar i den gamla klosterkyrkan. Men i enlighet med gammal tradition hade delar av kvarlevorna överlämnats till kyrkor på olika håll. För övrigt finns hennes klosterstiftelse, Den Allraheligaste Frälsarens Orden, sedan många år på nytt i Vadstena och på ytterligare ett par platser i Sverige.

 

Eftervärldens uppfattning om Birgitta

Omvälvningarna under 1500-talet och senare under Franska revolutionen förde med sig att bara rester av Birgittas orden blev kvar, bl a i Tyskland, Nederländerna och Spanien. I Sverige, hennes fädernesland, tog den lutherska kyrkan helt avstånd från henne som helgon. Detta förde också med sig att synen på henne som person och på hennes himmelska uppenbarelser därefter ofta färgades av brist på både kunskap och inlevelse hos dem som skulle bedöma henne. Teologer och präster har präglats av sin lutherska tro. Litteraturhistoriker har varit inte bara barn av sin tid utan även resultat av den skolutbildning de fått. Därför har omdömet om Birgitta skiftat. Hon har betraktats som en härsklysten, hysterisk kvinna som ställde till intriger. Hon har fått spela rollen av en enveten förkämpe för högadelns intressen. Men hon har även uppfattats som en Guds profet, ett religiöst geni och en stor mystiker. I och med jubileet talar mycket för att hon på nytt blir en välkänd personlighet i sitt eget land. Men räcker det om hon även i framtiden skall kallas den heliga Birgitta? Inom den katolska kyrkan råder ingen tvekan. Birgitta är ett Guds helgon. Genom sin helhjärtade överlåtelse åt den korsfäste Frälsaren kan hon föra människorna in i evangeliets hjärta. Birgitta är en kraftfull och profetisk kvinna, som stod upp för fred och rättvisa. Sannolikt är detta något som serber av ortodox trosbekännelse känner igen från sin egen kyrka.

De flesta svenskar har någon gång under sin skoltid kommit i kontakt med följande bön av Birgitta:

"Herre, visa mig din väg
och gör mig villig att vandra den."

 

Kommentar om det katolska klosterväsendet

För serbiska läsare är det kanske nödvändigt med en liten förklaring om klosterordnarna inom den katolska kyrkan. Inom den ortodoxa kyrkan gäller fortfarande den klosterregel som en gång skapades av Basileios den store (ca 330 - 379), biskop av Caesarea i Kappadocien och dessförinnan eremit i Egypten och Palestina. Det västerländska systemet med olika ordnar tog sin början med den regel som utformades av Benedikt av Nursia (ca 480 - ca 540) i Italien. Den blev förebild för de olika ordnar som skapades under högmedeltiden. En av dem var cisterciensorden med kloster i Alvastra. Gemensamt för alla var de tre löftena: kyskhet, fattigdom och lydnad.

 

Kort utflykt till 1300-talets Serbien

För en svensk läsare kan det vara intressant att bli orienterad i Serbiens historia under 1300-talet. Detta kan med fog betraktas som en del av landets storhetstid under medeltiden. Härskare tillhörande den ätt, som kallades Nemanjiderna, hade under 1200-talet mer och mer konsoliderat riket. En av furstarna kröntes till konung och ärkebiskopssätet Pec upprättades. Stefan Urosj II Milutin (1282 - 1321) kunde utnyttja den instabilitet som rådde efter det att korsfararna 1261 hade tvingats lämna Konstantinopel. Sonen Stefan Urosj III (1321 - 1331) besegrade bulgarerna. Under Stefan Dusjans regering 1331 - 1355 utvidgades Serbien mot Makedonien och Albanien, senare till Thessalien i Grekland. År 1345 antog han titeln "serbernas och grekernas kejsare" och införde en för tiden modern lag. Några årtionden senare skulle allt förändras. Då stod det förödande slaget på Trastfältet, Kosovo Polje, den 15 juni 1389, då den serbiska armén dukade under i striderna mot turkarna. Samma år bildades i Kalmar i sydöstra Sverige unionen mellan Sverige, Norge och Danmark, som för Sveriges del varade till 1523 då Gustav Vasa valdes till svensk kung.

 

Hur firas den heliga Birgitta?

Birgittafirandet uppmärksammas och manifesteras framför allt i Vadstena i Östergötland och i Finsta i Uppland, där hon föddes. Under dagarna 31 maj och 1 juni 2003 kulminerar jubileet i Vadstena då de nordiska statsöverhuvudena deltar.
För information utnyttja Internet och sök på ordet "birgittajubileet" som hänvisar till olika länkar.
www.sanctabirgitta.com informerar om olika kommittéer och deras medlemmar.
www.birgittastiftelsen.se är en annan praktisk adress.
I hederskommittén ingår bl a statsminister Göran Persson, den katolske biskopen Anders Arborelius, kardinal Edward Cassidy från den Heliga stolen i Rom, Svenska kyrkans ärkebiskop K. G. Hammar, kulturminister Marita Ulvskog, generalabbedissan moder Tekla i Rom, abbedissan moder Karin i Vadstena och företrädare för nordiska kyrkor och svenska myndigheter.
Jubileumskommittén leds av landshövdingen i Östergötlands län, Björn Eriksson, och består av 18 medlemmar som representerar olika områden i Vadstena och Östergötland.
 

 

Tillbaka