Tillbaka

Hemligheten i Brofjordens lera
 

Publicerad i Bohusläningen 8 december 1994

Sven H. Gullman

Längst in i Brofjorden ligger ett fartyg och bara väntar på att bli upptäckt. Eller rättare sagt, att någon skall göra allvar av att undersöka det. Folk i trakten vet mycket väl var det finns och kan peka ut platsen, även om inget syns ovanför vattenytan.

Men vad det är för ett skepp och hur gammalt det är, råder det delade meningar om. Enligt traditionen i bygden rör det sig om ett danskt-norskt örlogsfartyg som inte lyckades ta sig ut ur fjorden när Tordenskiold hade gjort en raid därinne 1716. En del menar istället att båten skulle ha tillhört den svenska flottan och amiral Strömstierna. ( Att det är ett vikingaskepp eller en medeltida kogg har också påståtts.) Eftersom allt är nedbäddat i leran – men kanske ändå nära vattenytan – är det lätt för fantasin att skena iväg.

 

Den som berättade om skeppet i leran är docent Ebbe Schön, själv bördig från Brastad, och det skedde vid en sammankomst nyligen i Bohusläns Gille i Stockholm inför ett hundratal bohusläningar i förskingringen. Men alla teorier till trots är sanningen den att fartyget finns.

Ebbe Schön såg själv som pojke en del av spanten sticka upp vid lågvatten, men folk i trakten sågade av delar av trävirket som händiga personer gjorde olika föremål av. Så runt om i bygden kan det finnas prydnadssaker som härstammar från skeppsvraket i Brofjorden.

Vilket fartyg det än är, Tordenskiolds eller Strömstiernas, ligger det förmodligen väl bevarat i leran. Ingen tycks ha närmare undersökt platsen. En spännande uppgift väntar….

Amiral Peder Tordenskiold,som egentligen hette Wessel och var född i Trondheim.

 

Men varför skulle Tordenskiold med sin flotta segla in i Brofjorden? För att få svaret måste man gå tillbaka till 1600-talets slut.

Genom freden i Roskilde 1658 hade bl.a. Bohuslän blivit svenskt. Två år senare avled Karl X Gustav hastigt i Göteborg. Den nye kungen, Karl XI, var bara fem år när fadern dog. Han förklarades myndig som 17-åring och då kastades han och riket omedelbart in i krig. På kontinenten var det oroligt och danskarna passade på inte bara i Skåne. Bohuslän kom att känna av striderna genom den s.k. Gyldenlövefejden. Ulrik Fredrik Gyldenlöve var dansk ståthållare i Norge och fick uppgiften att gå in i Bohuslän. I fyra år varade striderna och under tiden höll de norska trupperna större delen av Bohuslän besatt. Freden 1679 rubbade inte Roskildebesluten.

Men Danmark gav inte tappt. Ett par decennier senare utbröt det stora nordiska kriget. Visserligen tvingade Karl XII danskarna till fred bara efter ett par månader 1700, men striderna tog ny fart. Och det är då Tordenskiold kommer in i bilden.

Före Karl XII:s hemkomst från Bender 1714 hade Danmark på nytt förklarat Sverige krig och kungen gick mot Norge, där han skulle möta sitt öde. Tordenskiold var en 25-årig marinofficer som fick befäl över en norsk flottstyrka bestyckad med 128 kanoner. Med denna mötte han 1716 i Dynekilen norr om Strömstad en svensk eskader under Olof Strömstierna. Slaget slutade med svenskt nederlag och alla svenska örlogs- och transportfartyg sänktes eller togs med artilleri och förråd. Framgången fick Tordenskiold att fortsätta söderut utmed Bohuskusten.

Året därpå, 1717, försökte han inta Göteborg, men denna gång var Strömstierna bättre förberedd och anfallet avvärjdes. Under räderna inne i de bohuslänska fjordarna stötte Tordenskiold då och då på sin svenske motståndare, men han lyckades hela tiden behålla övertaget.

Det var vid ett sådant tillfälle de norska örlogsfartygen gick in i Brofjorden. Alla kom ut igen på öppet vatten utom ett som blev liggande i leran – och det ligger där än.

Några ord till slut om de båda kombattanterna. Tordenskiold hette egentligen Peder Wessel och han var född i Trondheim. Han skaffade sig erfarenhet av sjön under jordenrunt-seglingar och som 19-årig löjtnant fick han befäl över ett örlogsfartyg som efter den danska krigsförklaringen 1700 kryssade utanför Bohuskusten. Några månader före slaget vid Dynekilen adlades han med det namn han är känd under. Han blev inte gammal, han dog redan 1720.

Olof Strömstierna hade också ett annat namn, nämligen Knape. Han var född på Gullholmen, där hans far Nils var fiskare. Också Olof var väl berest, han gick till sjöss och kom bl.a. till Indien. 1715 adlades han, dåtidens sätt för kungen att visa sin uppskattning. Han slutade sina dagar som amiral och drog sig så småningom tillbaka till sin gård Väse vid Brofjorden. Han ligger begravd i Bro kyrka.

Tillbaka