Tillbaka

Grundade vikingar Dingle på Irland?
 
Publicerad i Lysekilsposten 18 augusti 2004

Sven H. Gullman

Det är den 25 juni. Regnet hänger i luften, vädret är gråmulet. Radion spådde i morse att det skulle bli regn frampå dagen. Temperatur omkring 16 grader. I morgon uppklarnande men ett lågtryck närmar sig västerifrån. En väderleksrapport som inte överraskar. Så har det varit en tid och bättre kan man väl inte vänta sig. Varannandagsväder kallas det. Skall detta vara sommaren i Dingle? Men dingleborna är vana och knotar inte. Å andra sidan behöver de inte befara kalla och snöiga vintrar för medeltemperaturen då ligger mellan 4 och 7 plusgrader.

 

Förutom det sista skulle allt övrigt kunna passa in på det bohuslänska Dingle men nu befinner jag mig i orten med samma namn i republiken Irland, längst ned i sydväst vid atlantkusten. Naturen har en del likheter men skiljer sig mest från den bohuslänska. De höga bergen är mer som väldiga gräsklädda höjder och bara enstaka dungar bryter enformigheten. Åtskilliga får och kor betar på ängarna. Vad jag kan se så är markfloran densamma.

Dingle är betydligt större än vad bilden visar.
 

Brännässlor och kaprifol vid dikesrenarna verkar bekanta medan blommande fuchsia som klänger på björnbärssnåren ger en sydländsk prägel. Och inne i trädgårdarna här och där små lite vindpinade palmer.

 Området är ett omtyckt resmål och speciellt under den varmare årstiden kommer massor med turister. Det vittnar de många B&B (bed and breakfast) och hotellen om - nåja, i det senare fallet är man återhållsam och använder andra beteckningar som guest house eller det blygsammare lodge (stuga) även om det rör sig om fyr- och femstjärniga inkvarteringar.

Kartbilden visar sydvästra Irland med Dinglehalvön.

Turism och fiske huvudnäringar

Att vikingar också kom till Irland kände jag till. Från ca 800 till 1170 behärskade de stora kustområden, något som många arkeologiska fynd vittnar om. 350 år och mer kan knappast gå spårlöst förbi och de dåtida nordmännen tycks ha satt en ära i att inte smälta in i den omgivande gaeliska (keltiska) kulturen. På plats ville jag ta reda på om minnet av vikingatiden fortfarande lever kvar och nu är jag i Dingle. En spännande uppgift - ligger det något bakom namnlikheten med Dingle i Bohuslän? Men platsen jag besöker är intressant i sig.
Dingle är ett stort fiskeläge med betydligt fler båtar än vad de bohuslänska en gång i tiden någonsin hade.

 

I hamnen där åtskilliga fiskebåtar ligger inne träffar jag Pádraig O´Niallagáin som är skeppare på D 137 Atlantic Ocean.              

Han berättar att bortåt 250 trålare har Dingle som hemmahamn.

- Men jag ser andra registreringsbokstäver också än D.

- Ja, formellt tillhör de t ex Sligo(SO) eller Tralee(T) men de är dingletrålare.

Jag berättar om de bohuslänska kustsamhällena och särskilt Grundsund som numera har två trålare och ett par mindre fiskebåtar men en gång tiden var ett fiskeläge som sjöd av liv. Skepparen känner till problemen med fisket i Nordsjön och med kvotering av fångsterna.

- Vi har också fått känna på begränsningarna, även om vi har Atlanten som fiskevatten.

- Vart går ni och hur länge ligger ni ute?

- En del fiskar nere vid  spanska kusten eller vid vår egen västkust och andra går norrut. Oftast är vi ute någon vecka i taget. Fångsten är mångskiftande, alltifrån tonfisk, lax, sill, makrill, torsk och hälleflundra till rödspätta, rocka, piggvar, gråsej, pigghaj och långa.

Jag måste till slut be honom förklara sitt förnamn som han skrivit ned.

- Pádraig är iriska för Patrick. Det uttalas Pawdrig och engelsmännen kom att stava det Patrick. Patrick var den som kristnade Irland på 400-talet och han är vårt stora nationalhelgon. Vi firar honom den 17 mars varje år.

 

Skepparen på Atlantic Ocean, Pádraig O´Niallagáin, med sonen Seán och sonsonen Dónall.
 

I Dingle talar alla iriska, det gamla keltiska språket

Inne på turistbyrån är det liv och rörelse. Jag räknar till tiotalet anställda som är fullt sysselsatta med alla turister som väller in. Men chefen Máire O´Céileachair ger sig tid med mig och jag får svar på många frågor.

- Dingle har bortåt 3 000 invånare och alla talar iriska. Det gör förresten alla i den här trakten liksom man gjorde på hela Irland en gång i tiden. Numera finns det bara spridda områden i synnerhet utmed atlantkusten där iriska är huvudspråket. I skolan undervisas eleverna på iriska. Våra barn har en fördel framför många som bor i engelskspråkiga trakter och läser iriska som tillval i skolan. Man måste kunna iriska, hjälpligt i alla fall, för att läsa på universitet och få arbete i den offentliga förvaltningen.

- Jag har lagt märke till att alla skyltar på orter och gator överallt där jag varit skrivs på iriska och engelska. men här i stort sett enbart på iriska. Vid infarten till Dingle står det t ex inte så på skylten utan An Daingean. Hur kommer det sig?

- Iriska är vårt lands första officiella språk, engelska kommer i andra hand även om alla behärskar det. I trakter där iriska dominerar som språk står ortnamnen bara på detta språk

 

Men det är svårt för ett litet språk att hävda sig i längden. Alla vet att engelska är världsspråket och även vi dinglebor är medvetna om att det språket i det långa loppet är viktigare för oss. Det är mellan 20 000 och 30 000 som har iriska som modersmål och vi hoppas att den siffran inte sjunker.

Norsk-danskt inflytande på Irland för tusen år sedan

Så var det frågan om vikingarna och Irland. Jag beger mig till Dingles stadsbibliotek där personalen snabbt förser mig med lämplig litteratur. En del kände jag till redan, nu räknar jag med att få veta mer. Den engelska kusten fick ovälkomna besök av nordiska sjöfarare i slutet av 700-talet. Inom kort blev också den irländska kusten mål för räder med plundring inte minst med kyrkor och kloster som mål. Härjningstågen fortsatte men efterhand efterträddes de av permanent boende där liksom på Färöarna, Shetland, Orkney och Hebriderna. Nordmännen - danskar och norrmän - hade kommit till Irland för att stanna. De nämnda ögrupperna införlivades i praktiken med Norge och kom att styras av jarlar. Med Irland blev det efter hand annorlunda. Sannolikt var avståndet till moderlandet för stort och de nordiska bosättningarna gjorde sig snart självständiga. Det första anfallet 795 mot Rechru (iriska för Rathlin Island) i Irländska sjön följdes av flera. Nordmännen byggde snart hamnar som vinterläger. Det första blev Dublin (egentligen Dubb Linn = mörk vattenpöl) som fick en befäst hamn, longphort, av latinets longa, skepp, och portus, landstigningsplats, hamn. Här kan det vara på plats att nämna varför Dublin på iriska heter Átha Cliath (= hindret vid vadstället). Detta var namnet på det kyrkliga centrum som låg mitt emot Dubb Linn, och kanske är det så att med sin historiska självkänsla föredrar irländarna att på sitt eget språk använda en benämning på sin huvudstad som inte har anknytning till vikingarna. Ibland ser man ordet Baile framför, dvs "stad". Irland var vid denna tid uppdelat i flera mindre kungariken med överkungar över dem. Irerna gav inte upp för inkräktarna men dessa hade ett överläge genom sina moderna vapen och snabbgående båtar. Nordmännen fortsatte att lägga beslag på strategiska kustplatser och grundade småriken. I Dublin var det norrmän som härskade, medan danskar lade beslag på Cork, Limerick (på fornnordiska Hlymekr), Waterford (Uedrafjordr = blåsig fjord)), Wexford (Ueigsfjordr = fjorden vid en vattensjuk strand) och Wicklow (Uikarlo = vik-äng).

Nordiska namn lever kvar

Medan jag sitter på biblioteket kommer en av bibliotekarierna fram till mig. Han presenterar sig som Breandán O´Súilleabháin. Han har hittat en bok som han tror intresserar mig. Den handlar om nordiska låneord i iriskan. Inte överraskande hittar jag ord med anknytning till havet. Flera av iriskans benämningar inom fiske och sjöfart kommer från fornnordiskan ("norse" på engelska). Ancaire och bád är självfallet ankare och båt. I langa, trosc och dorú känner man igen långa, torsk och dörj. Var knappar något okänt för 800-talets irer innan nordmännen kom? Ordet är nu i alla fall "cnaipe". I "margadh" ser man "marknad". Geografiska namn som inte förändrats nämnvärt är Carlingford, Lambay och Saltee för Kerlingafjordr (=Häxefjorden), Lammö och Saltö. Däremot hittar jag inte Dingle.

Kom då inte vikingar till Dingle?

Ortnamnet Dingle i Bohuslän är tidigast belagt 1391. Men det faktum att ett namn inte påträffas i någon skrift tidigare utesluter inte att namnet kan ha tillkommit längre tillbaka i tiden. Tillfälligheter kan ha gjort att vissa namn dokumenterats, andra inte och att några dokument bevarats åt eftervärlden, andra inte. Dingla var det gamla namnet på Dinglebäcken som i slingrande krökar rinner genom bebyggelsen. Byn vid vattendraget fick namnet Dingle.

Bäcken bör ha funnits där i långliga tider före 1391, byn likaså. Överraskande nog rinner det en bäck också genom det irländska Dingle. Staden ligger inne i en vik, skyddad för atlantstormarna. Nordmännen seglade runt hela Irlands kust och kan ha uppskattat Dingleviken som en skyddad hamn. Åldern på det irländska Dingles namn fick jag aldrig reda på. På iriska heter staden Daingean, engelsmännen tyckte sannolikt att detta var för svårt att uttala och så blev det Dingle med uttalet dingel. Eller också levde detta namn jämsides med det iriska. Att vikingar verkligen kom till Dinglehalvön bevisas av namnet Smerwick i närheten. Ordet betyder helt enkelt Smörvik. Hur det nu må vara, grundat av vikingar eller ej, så vill jag  rekommendera Dingle på Irland som resmål, varför inte bohuslänska dinglebor!

 

Tillbaka