Tillbaka

Kungahälla ett av flera centra i Norden på 700-talet
Publicerad i Lysekilsposten 22 Juli 2011

 Sven H. Gullman

 

I en tidigare artikel har det berättats om fynd vid utgrävningar i närheten av Ytterby i södra Bohuslän. Mycket talar för att fortsatta undersökningar skulle bevisa att det ursprungliga Kungahälla växte fram under en lång tidsperiod. Landhöjningen har förändrat landskapet så mycket att man i vår tid har svårt att ana hur detta tedde sig för bortåt ett tusen fem hundra år sedan. Klart är att sjöleder gav de viktigaste kommunikationsmöjligheterna. När sedan landet höjde sig kom sjöfarten till och från en centralt belägen hamn i det dåtida Bohuslän först att försvåras och sedan helt upphöra. Uppgiften blev att finna nya hamnar. Kring dessa utvecklades ett civilt liv, samtidigt som det tidigare centret förföll och tömdes på invånare. Byggnader förföll, måhända att byggnadsmaterialet återanvändes på den nya platsen, men husgrunder kom snart att täckas av åkermark. Generationer av bygdens folk följdes av nya generationer och platsens historia försvann i ett töcken. Så bör man kunna förklara att få i vår tid anade vad som dolde sig under marken i Ytterby.

Likheter mellan Kungahälla och Gamla Uppsala, Uppåkra och Hedeby

I Uppland har kungshögarna med hövdingagravar från 500-talet i alla tider påverkat fantasin. De har satts i samband med mytiska härskare över svearna men fakta har saknats som skulle bekräfta vad traditionen berättar. Tidigare forskningsmetoder byggde på att man satte spaden i marken och plockade upp föremål av olika slag. Gamla Uppsala är en av Sveriges viktigaste platser. Kungahälla spelade i norsk historia en roll som inte nog kan framhållas. I Gamla Uppsala har arkeologer med hjälp av markradar upptäckt rester under jord av en byggnad från 700-talet som var 50 meter lång, 12 meter bred och sannolikt fem-sex meter hög. De spår av en stor kungshall som har gjorts vid Ytterby visar sannolikt att härskarna i Norden utbytte erfarenheter med varandra. I södra Sverige blottläggs undan för undan ett regionalt maktcentrum som tycks ha varit aktivt från 100-talet f. Kr. tusen år framåt. Området som ligger i Uppåkra söder om Lund bör så småningom ha kommit under danskt politiskt inflytande. Det storslagna i denna forntida kultur visar sig bl a i det ceremoni- eller gillehus i trä som sannolikt uppfördes på 200-talet och därefter byggdes om i flera etapper fram till 900-talet utan att drabbas av eldsvåda. Arkeologerna uppskattar att centret i Uppåkra kunde ha haft ett tusental invånare. Det övergavs så småningom och lades liksom det ursprungliga Kungahälla för fäfot. Anledningen är inte känd men kan säkerligen inte bero på landhöjning. Gamla Uppsala utvecklades däremot till ett kyrkligt centrum men också detta fick en begränsad livslängd . Ytterligare en tidig stadsbildning är Hedeby i Slesvig, viktigt kommersiellt centrum från åtminstone 700-talet tre hundra år framåt. Bosättningen där anlades längst inne i den vik i sydväsligaste Östersjön som på danska heter Slien och på tyska Schlei, därav namnen Slesvig och Schleswig. När missionärer från frankerriket, bl a Ansgar, skulle sprida kristendomen norrut blev Hedeby en viktig anhalt. Sannolikt kom invånarna i det första Kungahälla också kontakt med den nya läran genom handel. Import och export bidrog säkerligen till förbindelser mellan de fyra nämnda stadsbildningarna. Det bör observeras att benämningen stad inte skall uppfattas på ett modernt sätt. Liksom övriga nämnda stora handelsplatser och administrativa centra, bl a det första Kungahälla, övergavs Hedeby så småningom av olika skäl.

Landhöjning på Tjörn förändrade landskapsbilden

Det tycks vara i det närmaste omöjligt i att i våra dagar föreställa sig hur landskapet tedde sig på den plats där det ursprungliga Kungahälla låg och dit fartyg kunde ta sig. Den som vill se följderna av landhöjningen kan bege sig till området norr om Stenkyrka kyrka på Tjörn. Under tidig medeltid uppfördes på gården Hällers ägor en gårdskyrka. Ruinerna av denna grävdes 1964 ut av etnologen fil dr Johan Pettersson, komminister i Kövedal och välkänd för denna tidnings läsare som kolumnist. Pettersson dokumenterade sina forskningar i boken Vår Frue kircke – studier i Tjörns medeltid (1966). Det kan nämnas att de blottlagda ruinerna efter undersökningen på nytt övertäcktes av jord. Ett träkors anger platsen. Landskapsbilden har sedan tidig medeltid helt förändrats men från den nämnda ängen ser man i norr en slätt som sträcker sig in mot Kållekärr. När gårdskyrkan uppfördes var området fortfarande en havsvik, en del av Säby kile. För den som vill besöka området för den nämnda gårdskyrkan bör det nämnas att platsen ligger mycket otillgängligt till och att den är svår att hitta utan hjälp från boende i närheten. Utsikten mot den gamla sjöleden, nu åker- och ängsmark, sätter dock fantasin i rörelse. Ett annat bevis på följderna av landhöjningen är Ängön och Rapön, en gång just öar men i våra dagar delar av Flatön, även om i varje fall namnet Ängön lever kvar, inte minst i samband med Taubespelen som äger rum där varje sommar.


Till nästa artikel i serien

 

 

Tillbaka