Tillbaka

Helgon från svensk vikingatid - fynd på det Heliga Berget

 

Publicerat i den svensk - serbiska kulturtidskriften Diaspora nr 5 - 6/2002

Sven H. Gullman

Under ett av sina besök på berget Athos gjorde Sven H. Gullman som kanske förste svensk en ikonografisk upptäckt av mindre vanligt slag. Det var i maj 2001 som han i det serbiska klostret Hilandar välvilligt erbjöds att ta de interiörfoton han ville i kyrkan. Resultatet har f ö presenterats vid framträdanden i de serbisk-ortodoxa församlingarna i Stockholm och Göteborg.

 

Klostret Hilandar.

Väggar och tak i kyrkans inre är traditionsenligt försedda med fresker, där motiven är hämtade ur heliga mäns och kvinnors levnad. Inte minst passerar kända gestalter ur det serbiska folkets historia revy, från furst Stefan Nemanja och framåt. Det var Stefan Nemanja som med sin son Rastko lämnade sina värdigheter i hemlandet, blev munkar på det Heliga Berget och grundade klostret Hilandar 1198. Som den helige Simeon och den helige Sava är de i högsta grad levande och fortfarande älskade och vördade.

 

På den norra väggen i exonartex väntar överraskningen. Tre gestalter syns. Kung Stefan den förstkrönte i mitten har Stefan Urosj II vid sin sida. Båda var framträdande serbiska furstar.  Kvinnan är den heliga Olga av Kiev och därmed är vi tillbaka till 900-talet, till tiden för statsgrundandet i Kievriket med centra som Novgorod, Vladimir och Kiev. Enligt Nestorskrönikan var det ruser, bl a en man vid namn Rurik, som från det dåtida Sverige år 862 inkallades för att få slut på det politiska kaos som rådde. ”Rus” blev det östslaviska namnet på riket och ”ruser” kom senare att beteckna den slaviska befolkningen. Skandinaverna började då kallas ”varjager”, dvs väringar, med andra ord vikingar från det östra sveariket. ”Rus” har man förknippat med ord som Roslagen och Ruotsi, Sverige på finska. Det är värt att nämna att Alexij II:s titel är ”patriark av Moskva och hela Rus”. I vår tid skulle ”Rus” beteckna både Ryssland, Ukraina och Vitryssland.  Ingen kan f ö förneka förekomsten av svenska och nordiska personnamn under lång tid i de styrande familjerna i Kievriket: Ingvar blev Igor, Helge Oleg och Helga Olga, Ragnvald eller Ragvald slaviserades till Rogvolod. I Ruar och Ruald känner man igen Roar och Roald.

Mittbilden visar kung Stefan, kallad den förstkrönte, död 1227, med Stefan Urosj II, död 1321, tv. Till höger ses den heliga Olga, död 969.

Nestorskrönikans författare, Nestor, var munk i klippklostret i Kiev. Han föddes 1056 och han levde i varje fall 1113. Krönikan beskriver framför allt hur Kievriket kristnas och enas under storfurst Vladimir. Nestor berättar även om Vladimirs söner Boris och Gleb som vägrade ta till vapen mot brodern Svjatopolk men dödas av denne. Boris och Gleb helgonförklarades. Deras uppträdande har setts som ett kristet ideal.

 

Även om krönikören använder stor författarfrihet i berättelserna är fakta historiskt tillförlitliga. Det gäller också furstinnan Olga, gift med Ruriks son Igor (Ingvar). Ett bevis på historicitet ger den bysantinske kejsaren Konstantin VII som regerade 912 - 959 och är känd med tillnamnet Porfyrogennetos, dvs ”den i purpurrummet födde”. Han bjöd in furstinnan till kejsarstaden. Intressant är att kejsaren själv omtalar henne som Helga och inte Olga.

De varjagiska härskarna, som behöll sin hedniska tro, attackerade ständigt det bysantinska rikets gränser. Freder slöts och upphävdes. Vid ett bakhåll dödades furst Igor. Året var då 945. Olga visade sig inte vara sämre än sin make. Ingen nåd väntade slagna fiender och tung beskattning lades på underkuvade städer. Tio år senare inträffade vändpunkten. Olga kom till Konstantinopel där Konstantin VII tog emot henne med all tillbörlig prakt. Hon gjorde ett starkt intryck genom sin skönhet och sitt kloka förstånd. Vistelsen i huvudstaden kom att medföra många och djupa samtal av andligt slag. Så hände det sig att den hedniska furstinnan kom till tro och undfick dopet av patriarken. Krönikan berättar om dennes ord till den nykristnade som fick namnet Helena efter Konstantin den stores moder: ”Välsignad är du bland rusiska kvinnor, ty du kom att älska ljuset och hata mörkret. Dina rusiska ättlingar kommer att välsigna dig intill dina efterkommandes sista släktled.”

 

Patriarken undervisade henne om tron, om bönen och fastan, om allmosorna och om ett kyskt leverne. Hon bugade sig inför patriarken och sade: ”Måtte jag genom dina böner, herre, bli bevarad från den Ondes garn.”

 

När Olga stod i begrepp att återvända till sitt land, bad hon om patriarkens välsignelse till hemfärden: ”Mitt folk är hedningar, också min son, må Gud beskydda mig från allt ont.” Och patriarken sade: ”Trogna barn. Till Kristus är du döpt och du har iklätt dig Kristus, han skall bevara dig och befria dig från den Ondes garn.” Olga levde som kristen bland sitt hedniska folk som hon bad för. Hon förmanade ständigt sin son Svjatoslav att låta döpa sig men utan framgång.: ”Hur skall jag ensam kunna ta emot en annan lag? Min hird skulle skratta åt mig.” Å andra sidan förbjöd han inte om någon ville bli kristen och han tillät att modern fick uppföra en kyrka.  Men hon fortsatte enträget att be för sin son.

 

Så förflöt tiden. Olga drabbades av sjukdom och kallade sin son till sig. Efter tre dagar lämnade hon jordelivet. Detta hände år 969. Krönikan berättar att hennes son och sonsöner och allt folket begrät henne under stor klagan. Olga hade befallt att det inte skulle drickas gravöl efter henne, för hon hade en präst hos sig och denne skulle ombesörja begravningen. 

Nitton år senare, 988, beseglades äktenskapet mellan hennes sonson, storfurst Vladimir, och den bysantinska kejsardottern Anna, och den nydöpte brudgummen förde den kristna tron till sitt folk. Olgas böner hade burit frukt. Genom henne skulle också många underverk ske.   

 

Freskerna av de tre gestalterna stammar sannolikt från furst Lazars tid i slutet av 1300-talet. 1803 fick fader Benjamin och fader Zakarias uppdraget att restaurera samtliga fresker. Därför lyser färgerna idag som om de vore nya. Sekel efter sekel har munkar och pilgrimer i klostret Hilandar mött bilden av den heliga Olga. Generation efter generation har de vördat henne, helgonet med rötter i svensk vikingatid. Så kommer det att fortgå.

 

Den heliga Olga firas enligt den gregorianska kalendern den 11 juli, efter den julianska 13 dagar senare, alltså den 24 juli.

 

                                                                                      

 

Tillbaka