Tillbaka

Fiskerikonferensen i Lysekil 1883
- ett lyft för hela Bohuslän              
 

Artikelserien i fem delar var införd mars – juni 2001 i Lysekilsposten och Stenungsunds-Posten med Orust-Tjörn.

Sven H. Gullman

Del 1

 

På försommaren 1883 sjöd det av liv och rörelse i Lysekils köping. Tidningarna berättar att medan den eleganta badsocieteten promenerade på badhusverandan, konverserade i smårummen, dansade och sjöng på soaréerna eller i präktiga segelbåtar seglade ut på Gullmarsfjorden och kanske - när vinden så tillät - gjorde en tur utomskärs, ja, med ett ord skötte sitt sorgfria väsen, då pågick i en annan del av samhället från morgon till sen kväll ett oavbrutet, rastlöst arbete. Från parken ljöd arbetarnas hammarslag och monotona sång, då och då knallade ett sprängskott dånande genom luften, stenhuggarna knackade och knackade i den hårda graniten, det var en febril verksamhet som härskade.

Det var ett liv och ett kiv (för att låna det strindbergska ordvalet) som ingen hade sett maken till tidigare. Men så var det också en stor och viktig händelse som skulle äga rum, när badgästsäsongen var över och alla tillgängliga inkvarteringsmöjligheter kunde utnyttjas för tillresta i andra ärenden. Den 6 september skulle allt vara klart. Det var invigningsdagen för fiskerimötet, en konferens med föredrag, utställningar och regattor som kom att inte bara ge Lysekil en ordentlig skjuts framåt utan blev ett viktigt tillfälle för vad vi numera kallar entreprenörer i stort och smått att visa upp sig. Väletablerade företag i Göteborg och Uddevalla skulle få tävla om priserna med småföretagare på Orust och Tjörn och initiativrika kvinnor i fiskelägena fick en chans att bevisa att "kvinnor kan" redan då. Smögen och Gravarne, Hasselösund och Bohus-Malmön, Grundsund och Fiskebäckskil, Gullholmen och Mollösund, Klädesholmen och Kalvsund, Hälleviksstrand och Käringön, Kolbuxeröd på Orust inte att förglömma … dessa och många fler platser satte sitt namn på den bohuslänska företagarkartan.

Stenkaj i stället för träbryggor i Södra hamnen.

När konferensen var avslutad skulle lysekilsborna kunna glädja sig åt en ansiktslyftning i samhällsbilden som fortfarande präglar staden. Det var då som t ex de gamla träbryggorna i Södra hamnen ersattes med en stenkaj. Men så väntade man också besök av kung Oskar - och vem vet, det kanske redan då fanns funderingar på att så småningom gå till kungs och be om stadsrättigheter. Att kunna visa upp en infrastruktur av hög standard och vara värd för en uppmärksammad konferens borde vara en fjäder i hatten. En annan modernisering var att alla gator belades med makadam och man fortsatte med arbetet att gräva ned vattenledningar.

Bakgrund till lysekilsmötet - internationella fiskerikonferenser på modet.

Att man i Sverige åtog sig att organisera ett möte av denna omfattning för havsfisket, kunde ses som ett naturligt led i det intresse för utvecklingen av fiskerinäringen som visades av länderna runt Nordsjön och Skagerrak. En tysk konferens hade följts av den i Edinburgh 1882 och tidigt på våren 1883 stod London värd för en stor sammandragning. Tidningarna kunde berätta att i London intog bohusläningarna hedersrummet i avdelningarna för handel och ekonomi. Inte mindre än 41 utställare från Bohuslän deltog med saltad, rökt och på andra sätt konserverad fisk. Montrarna med ansjovislådor och kaviarburkar väckte stort intresse. De sex bohusläningar som reste dit mer officiellt, kunde säkert lära sig ett och annat: fiskeriintendenten von Yhlen, konsul Sundberg och kapten Macfie i Lysekil, handlanden Hagberg i Grundsund, ingenjör Stranne i Källviken och Krusell på Gullholmen. Med hushållningssällskapets anslag på 3 000 kr fick nog herrarna fri resa och vistelse i London.

C J Christiansson, Bohus-Malmön, ställde ut långa- och koljelinor, makrillgarn, ostronskrapor och en modell av en makrillbåt. En modell av drivgarnsbåten "Fredrik" var utställd av sjökapten Kläth, befälhavare på ångfartyget Albert Ehrensvärd. Kläth hade haft hand om drivgarnsförsöken på västkusten i den svenska statens regi. Ett göteborgsföretag presenterade i London redskap för sälfångst. Två av dess ångare sysselsatte under fångstperioden mellan april och juli 120 man som fångade 30 000 sälar som inbringade 400 000 kilo sältran. Det ena av fartygen var f ö Vega, känt världen över genom Nordenskiölds expedition 1878-80 som besegrade Nordostpassagen och lyckades segla från Tromsö norr om Sibirien till Japan och hem igen.

Men tillbaka till Lysekil. Eftersom de tidigare konferenserna haft internationell prägel, var det helt naturligt, att arrangörerna på hemmaplan också ville ha utländska deltagare. Norge, Tyskland, England och Shetland hade utställare som kom att ta emot guldmedaljer ur Oskar II:s hand. Men därom mera i nästa avsnitt.

 

Tillbaka