Tillbaka

Minnessten över svenska fiskare avtäckt på Shetland
 
Införd under sept 2000 i Lysekilsposten och Stenungsunds-Posten med Orust-Tjörn

Sven H. Gullman

 

Sven H. Gullman tillbringade två veckor i juni 1999 på Shetland för att bl a forska efter minnen från den svenska kyrkan i Baltasound men också från bohuslänskt fiske under 1800-talets andra hälft. Här rapporterar han om invigningen av ett minnesmärke över den svenska perioden på Shetland.

 

Fiskare från Bohuslän fångade under många år långa på bankarna utanför Shetlandsöarna. När båtarna återvänt hem hängdes långorna på tork för att vid jultiden bli lutfisk. Storhetstiden varade från 1800-talets slut till ett tiotal år efter andra världskrigets slut och då blomstrade också fiskeberedningsindustrin i bohuslänska fiskelägen. Före början av 1900-talet utgjordes båtarna av relativt små segelfartyg, mycket utsatta för stormarna på Atlanten.

Sedan uppfinnaren Lars Laurin konstruerat Skandiamotorn, som tillverkades i Lysekil, där Skandiaverken blev en av stadens ledande industrier, förändrades förutsättningarna för shetlandsfisket. Ungefär vid samma tid lanserades en ny båttyp, de engelska kuttrarna. Dessa köptes främst från Grimsby och Lowestoft på den engelska östkusten. Den motoriserade kuttern kunde göra upp till tre fisketurer på somrarna till fiskebankarna.

19 augusti 2000 en märkesdag i Baltasound

Lördagen den 19 augusti avtäcktes i Baltasound på Unst, den nordligaste av Shetlandsöarna, en minnessten över de bohuslänska fiskarna. I ceremonin deltog flera ditresta svenskar, bl a fyra personer knutna till Bohusläns Museum i Uddevalla med museets chef Hans Manneby och hans företrädare Carl Cullberg i spetsen. Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund representerades av förbundsordföranden Wilhelm  Alexandersson och styrelsemedlemmen Klas Berntsson från Grundsund, själv långafiskare vid Shetland. Från Lerwick kom museidirektören Tommy Watt. På hemmaplan i Baltasound befann sig Duncan Sandison, en av den brittiska drottningens fyra "lieutenants of Shetland", liksom publicisten Elisabeth Nicolson, specialkorrespondent för Shetland Times i Lerwick.
 

Minnesstenen före avtäckningen.
I bakgrunden ser man Baltasoundsviken, en välkänd vy för många storsjöfiskare från Bohuslän

 
Väderförhållandena på Shetland växlar snabbt. Man brukar säga att antingen blåser det eller regnar och ibland både regnar och blåser det. Men så tittar solen fram en stund.

Den gångna våren och sommaren har varit kylig och därför blev alla glatt överraskade över det fina väder som rådde den 19 augusti. Solen sken från en klarblå himmel hela dagen.
 

 

Den svenska delegationen vid minnesstenen.

Fr v Hans Manneby, chef för Bohusläns museum i Uddevalla, Wilhelm Alexandersson, Öckerö, ordförande i Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund, Carl Cullberg, Uddevalla, f d museichef, Klas Berntsson, Grundsund, styrelsemedlem i SVC och den siste bohuslänske långafiskaren vid Shetland, Gunnar af Geijerstam, Uddevalla, medlem av styrelsen för Bohusläns museum, och Inga Göransson, ordförande i samma styrelse.

 
Minnesstenen som är utförd i bohuslänsk granit och har inskription på både svenska och engelska, är rest nära den plats där den svenska kyrkan stod.

Redan 1901 var en svensk präst på plats för att hålla gudstjänst, och eftersom antalet fiskare ökade för varje sommar började man planera för en egen kyrka. Den invigdes i Baltasound 1910 och fyllde sin funktion till 1961.

Varje år – utom under krigstiden – höll en präst från Sverige gudstjänster under tre sommarmånader. Hundratals fiskare kunde vara närvarande när deras båtar kom in vid dåligt väder. De klassiska hemmahamnarna var Grundsund, Käringön, Hälleviksstrand, Klädesholmen, Edshultshall, Mollösund, Skärhamn och Dyrön.

Från kyrka till danslokal ...

Den svenska kyrkan – eller the Swedish Kirk som den kallades och som är den benämning som fortfarande används i Baltasound, alltså inte "church" – kom så småningom att få andra uppgifter. Den såldes till ett frikyrkosamfund och byggnaden fick tjäna som lokal för folkdans. Under andra världskriget övertog den brittiska flottan för övrigt byggnaden och lät den bli danslokal för sin personal och traktens flickor.

Granne till kyrkan var för övrigt familjen Sutherland. Dottern Lexie, senare gift McMeechan, bor alltjämt i föräldrahemmet. Hon har klara minnen från "svensktiden". Ofta kom fiskare upp till gården och bytte fisk mot ägg och mjölk. Mrs McMeechan berättar att hon som tjugoåring ofta var inne och dansade med brittiska soldater i den svenska kyrkobyggnaden.

...och båthus

Efter andra världskriget kom prästerna tillbaka från Sverige och huset blev kyrka igen. Men ännu en degradering väntade. De sista åren fungerade byggnaden som båthus och det var som sådant den mötte sitt öde på ett dramatiskt sätt. På nyårsnatten 1992 var det orkan. När dagen grydde och vinden bedarrat mötte ögat en förödelse i Baltasound som var ofattbar. Hus, bilar och båtar var förstörda eller svårt skadade och tak hade blåst i väg. Den byggnad som i cirka 50 år hade varit en svensk kyrka hade lyfts upp i luften av en vindstöt och krossats vid nedslaget.

Svenska kyrkans sista organist har klara minnen av svenskarna

IUyeasound på Unst lever en dam, Jemima Sutherland, 95 år gammal, som äldre bohuslänska fiskare kommit i kontakt med och minns. Hon var sjuksköterska hos den legendariske dr T. E. Saxby i Baltasound (1869 – 1952), en läkare som många svenskar fick söka upp för skador under fisket och som belönades med höga svenska utmärkelser, både Vasa- och Nordstjärneorden. Miss Sutherland tjänstgjorde dessutom som organist i den svenska kyrkan under många år och fram till 1961. När verksamheten upphörde, köpte hon orgeln som sedan dess finns i hennes hem men enligt vad hon berättat går den inte längre att spela på.

 
Miss Jemima Sutherland, född 1905, organist i den svenska kyrkan i Baltasound
Miss Sutherland berättar:
 
"Jag hade förmånen att få arbeta med dr Saxby de sista tio åren av hans tjänstgöring; han var fullt verksam till bara tre år före sin död. Han var en varm människa som alla kände förtroende för. Han blev Medical Officer for Unst redan 1898 och kom att särskilt intressera sig för storsjöfiskarna från Bohuslän. När den kyrkliga verksamheten upphörde under andra världskriget, tog han hand om inventarierna och förvarade dem hemma hos sig. Det sägs att han grävde ned lådan med nattvardssilvret i trädgården för att det inte skulle komma i orätta händer. Man var orolig för en tysk invasion på Shetland. Hur blev jag organist då? Jo, det var dottern i huset, Lorna Saxby, som övertalade mig och det ångrade jag aldrig. Det var så roligt att söndag efter söndag spela ur den svenska koralboken och sjunga psalmer på svenska."
 
Lorna Saxby förblev Baltasound trogen och avled 1994, 91 år gammal. Shetländarna tycks vara ett segt släkte, kan det bero på deras vikingablod?

 

Ett monument som skall påminna om Bohuslän
 

Minnesstenen visar en bild på en fiskebåt och under den läser man följande text:

TILL MINNE AV DE
BOHUSLÄNSKA FISKARE SOM
UNDER 100 ÅR GÄSTADE
BALTASOUND

Här upprättades 1910 den första svenska fiskekyrkan i främmande land

IN MEMORY OF THE SWEDISH FISHERMEN
WHO VISITED BALTASOUND AND ERECTED
THE FIRST FISHER CHURCH
IN FOREIGN COUNTRY 1910

 BOHUSLÄNS MUSEUM
STIFTELSEN KYRKLIGA BYGGNADER
SVENSKA VÄSTKUSTFISKARNAS CENTRALFÖRBUND


 

Fotografierna är tagna av publicisten Elisabeth Nicolson i Baltasound, utsänd som specialkorrespondent vid högtidligheten av tidningen Shetland Times i Lerwick. Hon har förmedlat kontakten mellan artikelförfattaren och miss Sutherland

 

Doktor T. Edmondston Saxby (1869 - 1952) var den ende läkaren på Unst, den nordligaste ön på Shetland, under mer än ett halvsekel, från 1898 till 1949. Han bodde i Baltasound och blev den som alla bohuslänska fiskare fick hjälp av när de hade skadat sig ute till havs. För sina insatser blev han riddare av Vasaorden, vilket även anges på gravstenen. Saxby fick tillstånd att inrätta en privat begravningsplats i sin trädgård och där vilar både han och hans familj. Fotot är taget av Elisabeth Nicolson.
 

Tillbaka