Tillbaka |
Minnessten
över svenska fiskare avtäckt på Shetland
|
| Införd
under sept 2000 i
Lysekilsposten och Stenungsunds-Posten med Orust-Tjörn Sven H. Gullman |
|
| Sven
H. Gullman tillbringade två veckor i juni 1999 på Shetland för att bl a
forska efter minnen från den svenska kyrkan i Baltasound men också från
bohuslänskt fiske under 1800-talets andra hälft. Här rapporterar han om
invigningen av ett minnesmärke över den svenska perioden på Shetland.
|
| Fiskare från
Bohuslän fångade under många år långa på bankarna utanför Shetlandsöarna.
När båtarna återvänt hem hängdes långorna på tork för att vid jultiden bli
lutfisk. Storhetstiden varade från 1800-talets slut till ett tiotal år efter
andra världskrigets slut och då blomstrade också fiskeberedningsindustrin i
bohuslänska fiskelägen. Före början av 1900-talet utgjordes båtarna av
relativt små segelfartyg, mycket utsatta för stormarna på Atlanten.
Sedan uppfinnaren Lars Laurin konstruerat
Skandiamotorn, som tillverkades i Lysekil, där
Skandiaverken blev en av stadens
ledande industrier, förändrades förutsättningarna för shetlandsfisket.
Ungefär vid samma tid lanserades en ny båttyp, de engelska kuttrarna. Dessa
köptes främst från Grimsby och Lowestoft på den engelska östkusten. Den
motoriserade kuttern kunde göra upp till tre fisketurer på somrarna till
fiskebankarna.
19 augusti 2000 en märkesdag i
Baltasound
Lördagen
den 19 augusti avtäcktes i Baltasound på Unst, den nordligaste av
Shetlandsöarna, en minnessten över de bohuslänska fiskarna. I ceremonin
deltog flera ditresta svenskar, bl a fyra personer knutna till Bohusläns
Museum i Uddevalla med museets chef Hans Manneby och hans företrädare
Carl Cullberg i spetsen. Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund
representerades av förbundsordföranden Wilhelm Alexandersson och styrelsemedlemmen Klas
Berntsson från Grundsund, själv långafiskare vid Shetland. Från Lerwick
kom museidirektören Tommy Watt. På hemmaplan i Baltasound befann sig
Duncan Sandison, en av den brittiska drottningens fyra "lieutenants of
Shetland", liksom publicisten Elisabeth Nicolson, specialkorrespondent
för Shetland Times i Lerwick.
|
|

|
Minnesstenen före avtäckningen.
I bakgrunden ser man Baltasoundsviken, en välkänd vy för många
storsjöfiskare från Bohuslän |
|
Väderförhållandena på Shetland växlar snabbt. Man brukar säga att
antingen blåser det eller regnar och ibland både regnar och blåser det.
Men så tittar solen fram en stund.
Den gångna våren och sommaren har varit
kylig och därför blev alla glatt överraskade över det fina väder som
rådde den 19 augusti. Solen sken från en klarblå himmel hela dagen.
|
|

|
Den svenska delegationen vid
minnesstenen. Fr v Hans Manneby, chef för
Bohusläns museum i Uddevalla, Wilhelm Alexandersson, Öckerö, ordförande i
Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund, Carl Cullberg, Uddevalla, f d
museichef, Klas Berntsson, Grundsund, styrelsemedlem i SVC och den siste
bohuslänske långafiskaren vid Shetland, Gunnar af Geijerstam, Uddevalla,
medlem av styrelsen för Bohusläns museum, och Inga Göransson, ordförande i
samma styrelse. |
|
Minnesstenen som är utförd i bohuslänsk granit och har inskription på
både svenska och engelska, är rest nära den plats där den svenska kyrkan
stod.
Redan 1901 var en svensk präst på
plats för att hålla gudstjänst, och eftersom antalet fiskare ökade för
varje sommar började man planera för en egen kyrka. Den invigdes i
Baltasound 1910 och fyllde sin funktion till 1961.
Varje år – utom under krigstiden –
höll en präst från Sverige gudstjänster under tre sommarmånader.
Hundratals fiskare kunde vara närvarande när deras båtar kom in vid
dåligt väder. De klassiska hemmahamnarna var Grundsund, Käringön,
Hälleviksstrand, Klädesholmen, Edshultshall, Mollösund, Skärhamn och
Dyrön.
Från kyrka till danslokal ...
Den svenska
kyrkan – eller the Swedish Kirk som den kallades och som är den
benämning som fortfarande används i Baltasound, alltså inte "church" –
kom så småningom att få andra uppgifter. Den såldes till ett
frikyrkosamfund och byggnaden fick tjäna som lokal för folkdans. Under
andra världskriget övertog den brittiska flottan för övrigt byggnaden
och lät den bli danslokal för sin personal och traktens flickor.
Granne till kyrkan var för övrigt
familjen Sutherland. Dottern Lexie, senare gift McMeechan, bor alltjämt
i föräldrahemmet. Hon har klara minnen från "svensktiden". Ofta kom
fiskare upp till gården och bytte fisk mot ägg och mjölk. Mrs McMeechan
berättar att hon som tjugoåring ofta var inne och dansade med brittiska
soldater i den svenska kyrkobyggnaden.
...och båthus
Efter andra världskriget kom
prästerna tillbaka från Sverige och huset blev kyrka igen. Men ännu en
degradering väntade. De sista åren fungerade byggnaden som båthus och
det var som sådant den mötte sitt öde på ett dramatiskt sätt. På
nyårsnatten 1992 var det orkan. När dagen grydde och vinden bedarrat
mötte ögat en förödelse i Baltasound
som var ofattbar. Hus, bilar och båtar var förstörda eller svårt skadade
och tak hade blåst i väg. Den byggnad som i cirka 50 år hade varit en
svensk kyrka hade lyfts upp i luften av en vindstöt och krossats vid
nedslaget.
Svenska kyrkans sista organist har
klara minnen av svenskarna
IUyeasound på Unst lever en dam,
Jemima Sutherland, 95 år gammal, som äldre bohuslänska fiskare kommit i
kontakt med och minns. Hon var sjuksköterska hos den legendariske dr T.
E. Saxby i Baltasound (1869 – 1952), en läkare som många svenskar fick
söka upp för skador under fisket och som belönades med höga svenska
utmärkelser, både Vasa- och Nordstjärneorden.
Miss Sutherland tjänstgjorde dessutom som organist i den svenska kyrkan
under många år och fram till 1961. När verksamheten upphörde, köpte hon
orgeln som sedan dess finns i hennes hem men enligt vad hon berättat går
den inte längre att spela på. |
|
| |
 |
Miss Jemima Sutherland, född 1905,
organist i den svenska kyrkan i Baltasound |
|
Miss Sutherland
berättar:
"Jag hade
förmånen att få arbeta med dr Saxby de sista tio åren av hans
tjänstgöring; han var fullt verksam till bara tre år före sin död. Han
var en varm människa som alla kände förtroende för. Han blev Medical
Officer for Unst redan 1898 och kom att särskilt intressera sig för
storsjöfiskarna från Bohuslän. När den kyrkliga verksamheten upphörde
under andra världskriget, tog han hand om inventarierna
och förvarade dem hemma hos sig. Det
sägs att han grävde ned lådan med nattvardssilvret i trädgården för att
det inte skulle komma i orätta händer. Man var orolig för en tysk
invasion på Shetland. Hur blev jag organist då? Jo, det var dottern i
huset, Lorna Saxby, som övertalade mig och det ångrade jag aldrig. Det
var så roligt att söndag efter söndag spela ur den svenska koralboken
och sjunga psalmer på svenska."
|
| Lorna Saxby förblev
Baltasound trogen och avled 1994, 91 år gammal. Shetländarna tycks vara
ett segt släkte, kan det bero på deras vikingablod? |
|
|
Ett monument som skall
påminna om Bohuslän
|
|

|
Minnesstenen visar en bild på en fiskebåt och under
den läser man följande text:
TILL MINNE AV DE
BOHUSLÄNSKA FISKARE SOM
UNDER 100 ÅR GÄSTADE
BALTASOUND
Här upprättades 1910 den första svenska fiskekyrkan i
främmande land
IN MEMORY OF THE SWEDISH FISHERMEN
WHO VISITED BALTASOUND AND ERECTED
THE FIRST FISHER CHURCH
IN FOREIGN COUNTRY 1910
BOHUSLÄNS MUSEUM
STIFTELSEN KYRKLIGA BYGGNADER
SVENSKA VÄSTKUSTFISKARNAS CENTRALFÖRBUND
|
| |
 |
Fotografierna är tagna av publicisten Elisabeth Nicolson
i Baltasound, utsänd som specialkorrespondent vid högtidligheten av
tidningen Shetland Times i Lerwick. Hon har förmedlat kontakten mellan
artikelförfattaren och miss Sutherland |
| |
|
Doktor T. Edmondston Saxby (1869 - 1952) var den ende
läkaren på Unst, den nordligaste ön på Shetland, under mer än ett halvsekel,
från 1898 till 1949. Han bodde i Baltasound och blev den som alla
bohuslänska fiskare fick hjälp av när de hade skadat sig ute till havs. För
sina insatser blev han riddare av Vasaorden, vilket även anges på
gravstenen. Saxby fick tillstånd att inrätta en privat begravningsplats i
sin trädgård och där vilar både han och hans familj. Fotot är taget av
Elisabeth Nicolson.
|

|
| Tillbaka |