Tillbaka

Sic transit gloria mundi:
Prästgårdar försvinner efter tusen år


Publicerad i Lysekilsposten 29 juni 2009

Sven H. Gullman

Den 26 november 1998 utfärdade regeringen Lagen om Svenska kyrkan att träda i kraft den 1 januari 2000. Från och med denna senare dag är Svenska kyrkan att betrakta som ett samfund likt övriga kyrkor och samfund i vårt land, det vill säga en frikyrka, utan att regering och riksdag lägger sig i dess arbete, biskopsutnämningar och liknande. Men kanske inte helt. Riksdagens beslut gällde kyrkans inriktning och ramarna kring dess verksamhet. Den nära anknytningen till staten sedan riksdagen i Västerås 1527 kan sannolikt inte bara klippas av genom ett beslut av riksdagen 471 år senare. På ett område skedde det dock över en natt en viktig förändring, nämligen plikten för församlingar att hålla sig med prästgårdar.

 

Bestämmelser i landskapslagar och kyrkolag

När vårt land på 1000-talet började kristnas blev det viktigt att skapa formella regler kring kyrkobyggande och prästbostäder. Till att börja med överfördes bestämmelserna muntligt på tingen från generation till generation men från 1200-talet finns de nedtecknade. Varje landskap i det dåtida sveariket hade sin lag, varför de fick benämningen landskapslagar. I Dalalagens kyrkobalk stod följande (texten är moderniserad): ”Nu är präst tillsatt. Då skall man skaffa honom hus: en stuga, en lada, ett biskopshärbärge, ett stekarehus, ett hästhus, ett fähus, ett visthus”.

I och med att kyrkan stabiliserades i landet och kyrkoherdarna behövde kaplaner till sin hjälp, kom de förras bostäder att bli större och rymligare än dem för deras biträden. Och så förblev det till in på 1900-talet. Den formella beteckningen på prästgårdar var boställe: kyrkoherdeboställe och komministerboställe.

 

Kyrkolagen 1686 gällde till 2000

Karl XI ville åstadkomma en enhetlighet i kyrkliga frågor och fastställde 1686 en kyrkolag som rent formellt kom att gälla till för nio år sedan även om vissa bestämmelser ändrades under årens lopp. I ”Sveriges Rikes Kyrkolag af år 1686 med tillägg den 1 februari 1884” fastslog kapitel 24, § 19 följande: ”I prestgård skall vara stufva med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus, lada med två golf och loge, fähus och stall, alle till den storlek, som serskilt derom stadgadt är”. (Äldre personer vet att stufva ofta uttalades stöva med öppet ö-ljud.) Några år in på 1900-talet hade kraven skärpts, sannolikt genom kyrkoherdarnas eget agerande.

I Ecklesiastisk boställsordning, given på Stockholms slott den 9 december 1910, lyder första kapitlet, andra paragrafen sålunda:

”Boställe som är avsett till löntagares bostad, kallas i denna författning prästgård.

§ 4: Å prästgård skola finnas följande laga hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod, 6) hemlighus, ävensom, där sådant av synerätt prövas nödigt, en brunn. (Anm. Med sätesbyggning avses bostadshus.)

§ 6: 1: För sätesbyggning å prästgård för kyrkoherde må föreskrivas minst sex, högst nio boningsrum, av vilka ett tillika skall vara expeditionsrum, jämte kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller två förstugor.

 

Kapellpredikanterna bodde enklare

Ovan nämndes hur en prästgård för kyrkoherdar skulle se ut. För kapellpredikanten i Fiskebäckskil är det inte känt hur stor hans bostad var men i fråga om ämbetsbrodern i Grundsund gällde följande: på nedre botten förstuga och kök samt två rum, benämnda stuva (sal) och kammare, på vinden ett inrett rum. Samtliga rum skulle vara försedda med kakelugnar.

 

I samband med att Grundsund 1798 blev en egen kapellförsamling uppfördes också ett boställe för prästen, dvs en prästgård. När den siste kapellpredikanten som komminister 1889 flyttade till den nybyggda prästgården på Röd blev prästgården i Grundsund skola. Så såg den sedan ut fram till år 2000. Då uppfördes en tillbyggnad som nu täcker gårdsutrymmet. Vinkelhuset t h byggdes under 1850-talet för att tjäna som undervisningslokal. I många år fungerade hela denna byggnad som skola innan den blev församlingshem.

Även denna byggnad har innehållit en prästgård. Intill Fiskebäckskils kyrka ligger det gamla skolhuset som under åren 1841 – 1874 också var bostad för kapellpredikanten Helge Bruhn (1807 – 1874) som även hade till uppgift att undervisa barnen. Efter hans död ombesörjdes själavården i Fiskebäckskil och gudstjänsterna i kyrkan av kapellpredikanterna i Grundsund. Skolan fick utbildade lärare.

 

Skaftö prästgård till salu

En fastighetsmäklare i Lysekil har i denna tidning annonserat att Skaftö prästgård är till salu. När denna upphörde som sådan 2002 hade den haft den funktionen sedan 1889 (byggnaden hade uppförts året innan). Den siste präst som bodde där var komminister Anders Ingmår. Därefter byggdes den om till två parhus och det var ett av dem som nu skulle säljas. Skaftö torde vara en av få församlingar som inte har haft en enda församlingskyrka utan i stället två, i Fiskebäckskil och i Grundsund. Skaftö blev en församling inom Morlanda pastorat 1888 med egen komminister. Dessförinnan hade Fiskebäckskil och Grundsund utgjort egna kapellförsamlingar inom samma pastorat, Grundsund från 1798, då kyrkan byggdes. Fiskebäckskils kyrka hade då existerat i många år. Under åren 1924 – 1994 utgjorde Skaftö ett eget pastorat med kyrkoherde. Sistnämnda år återgick Skaftö till den funktion det hade haft sedan 1888, således med en komminister. Förste kyrkoherden i prästgården var Emil Theodor Malmstedt, den sista Margareta Berntsson som senare blev komminister i Fjällbacka. Malmstedt hade dessförinnan sedan 1879 varit kapellpredikant i Grundsund men även haft hand om själavården i Fiskebäckskil efter pastor Helge Bruhn som dog 1874 och hade varit kapellpredikant där sedan 1841. Av Skaftös två prästgårdar för kapellpredikanterna innehöll den i Fiskebäckskil redan från början en skolsal, medan en sådan i Grundsund tillbyggdes först under 1850-talet. Från 1888 var de två byggnaderna enbart skolor.

Så såg Skaftö prästgård på Röd ut när den var nybyggd och komminister Emil Theodor Malmstedt flyttade in 1889. Han ses på bilden i kretsen av sin familj.

Skaftö prästgård på Röd, uppförd 1888, fungerade som bostad för präster på Skaftö från 1889 till 2002. Den byggdes om och till 1927 och kom då att innehålla åtta rum.

 

Kommentar. ”(Sancte Pater,) Sic transit gloria mundi” = ”(Helige Fader,) Så förgår världens härlighet”, latinskt fras som sägs härstamma från 1200-talet och fram till 1963 skall tre gånger ha uttalats av en hög dignitär när en nyvald påve trädde in i S:t Peterskyrkan i Rom och en bunt textilfibrer antändes, detta som en påminnelse om alltings förgänglighet och påvens egen dödlighet.

 

Tillbaka