Tillbaka

Skagerack eller Skagerrak?
Publicerad i Lysekilsposten
7 december 2006

Sven H. Gullman

 

Kärt barn har många namn. Ett mycket populärt flicknamn är Emilie. Så skall det egentligen stavas men ofta ser man formen Emelie. Hur kan det komma sig? Namnet är latin och femininformen av Aemilius, ursprungligen en romersk patriciersläkt. Aemilia blev benämningen på en provins i mellersta Italien, senare stavad Emilia. Både Emil och Emilia kom så småningom att bli populära personnamn hos oss, numera oftast med den franska formen Emilie eller den engelska Emily. Eftersom betoningen då ligger på första stavelsen, blir andra stavelsen tonlös och Emilie får uttalet Emelie – därmed följer stavningen också uttalet. Men rätt är det inte.

Hur skall det stavas, Skagerack eller Skagerrak?

Som bekant utgörs gränserna för det hav som ligger öster om Nordsjön dels av en linje från Hanstholm i Danmark och Lindesnæs i Norge, dels av en linje dragen från Skagens udde över Pater Nosterskären till Tjörn. Att förleden i ordet anknyter till Skagen är tydligt. Problemet är slutstavelsen. ”Skag” är ett fornnordiskt ord med betydelsen ”udde”, så ortnamnet är inte orimligt med tanke på läget. I sammansättningen blev formen ”Skager – ” naturlig. Återstår då slutledet. Holländarna var en gång duktigt sjöfolk och det är från dem som innanhavet fick sitt namn. ”Rak” betyder ”raksträcka, farled, del av farvatten” och Skagerrak således ”farleden vid Skagen”. Den enda rätta stavningen blir följaktligen Skagerrak. Tyvärr ser man då och då, t o m i handböcker, den felaktiga stavningen. Men nu vet denna tidnings läsekrets vad som gäller.

Vilket är riktigt, Kattegatt eller Kattegat?

I havet söder om Skagerrak har sannolikt också holländare varit framme. Men de gav inte innanhavet namnet på grund av att de skulle ha haft katter ombord. I stället är det fortfarande ett fornnordiskt namn som styr. ”Kati” betyder ”skepp”. Ordet ”gat” finns både i holländska och engelska, men det senare kan möjligen vara ett lån. ”Gat” har innebörden ”hål, öppning”, i detta fall ”trång sjöled mellan två kuster”. Ordet är belagt i svensk text från 1761 och då som ett holländskt låneord. Ordet finns även i lågtyskan (plattyskan). Men i svenskan fick ordet dubbel konsonant, ”gatt”, det införlivades i vårt språk och den officiella stavningen blev och är Kattegatt.

Vad skall det heta, bohusläning eller bohuslänning?

Om det skulle göras någon undersökning av frekvensen på stavningarna ”bohusläning” och ”bohuslänning”, kan man befara att det senare får majoritet. Många landskap slutar på ”land”. Invånarna i vår granne Dalsland är dalslänningar och deras traditioner är dalsländska. Samma former blir det i övriga landskap på –land, men undantag finns: man säger inte västergötlänning eller västergötländsk utan västgöte och västgötsk. Men med Bohuslän blir det förrädiskt. Ordet slutar inte på –land utan på –län. Därför måste ordformerna därifrån bli ”bohusläning” och ”bohuslänsk”. Stavar man fel tillräckligt länge, ger språkvårdsmyndigheterna upp och accepterar det felaktiga. Svenska Akademiens ordlista godkänner därför bägge stavningarna, men det bör vara en självklarhet att bohusläningar skriver ”bohusläning” och ”bohuslänsk”.

 

Tillbaka