Tillbaka

Fanns Bohusläns äldsta stad på 700-talet?
Publicerad i Lysekilsposten 6 maj 2011

 Sven H. Gullman

 

Det område i Ytterby där arkeologer från Göteborgs universitet har gjort utgrävningar ligger mer än ett par kilometer från Kastellegården, den enda plats som länge förknippades med Kungahälla. Man fann spår av två mindre hus från vendeltiden, dvs det skede som inföll mellan folkvandringstiden och vikingatiden, alltså mellan omkring 550 och omkring 800. (Benämningen kommer från ett gravfält vid Vendels kyrka i Uppland, där man upptäckte många välbevarade och rikt utrustade båtgravar från denna tid.) Men viktigare var spår efter en byggnad, som kan ha tillhört Kungahällas kungsgård under vikingatiden. Utgrävningen tyder på att byggnaden var omkring 40 m lång och 7 meter bred. Enligt arkeologerna kan bebyggelsen röra sig om föregångaren till den medeltida staden Kungahälla.

Det första Kungahälla

Det som överraskade vid utgrävningen var ett omfattande kulturlager. Eller rättare sagt kulturlager på kulturlager, det ena ovanpå det andra, någonting som är mycket ovanligt. Med kulturlager menar man skikt av jord, grus, lera, torv och liknande med inlagrade föremål, som visar att människor har bott och arbetat där. Det kan vara byggnadsrester, redskap för jakt och fiske, smycken, kammar, vapen och lerkärl samt olika slags rester från måltider och eldstäder såsom djurben och kol. De som en gång kom på tanken att anlägga en kungsgård i Ytterby gjorde det på en plats som var noga utvald, nära havet alldeles intill ett av Bohusläns största gravfält med lämningar från en tid flera hundra år före Kristus fram till vikingatiden. En kungsgård bestod av många byggnader som bostäder, boskapshus, smedjor och bakhus. Med tanke på denna kungsgårds storlek kan man räkna med att upp till 300 människor bör ha levat och verkat där.Vem eller vilka som anlade Kungahällas kungsgård känner man inte till men det är möjligt att komma med hypoteser, där uppgifter i isländska sagor inte skall föraktas. Kanske att den anlades redan på 700-talet. Men bebyggelsen bör ha sträckt sig längre tillbaka i tiden.

Bas för krigsflottor

Från 800-talet och trehundra år framåt uppges ett antal norska kungar periodvis ha uppehållit sig på kungsgården, bland andra Harald Hårfager, Harald Gråfäll, Olav Trygvason, Olav den helige, Olov Kyrre, Magnus Barfot och Sigurd Jorsalafar. Det anses vara Olov Kyrre som anlade den nya staden närmare Nordre älv. Isländska uppgifter anger att en flotta på 300 fartyg och 15 000 man utgick från Kungahälla under Harald Hårdrådes befäl. Året var 1066. Tre veckor före slaget vid Hastings skedde det en stor drabbning vid Stamford Bridge i nuvarande London där Harald stupade. Haralds son Olav Kyrre återvände till hemlandet med resterna av flottan. Olav uppges ha planerat att anlägga en köpstad på en plats invid älven. Så uppstod det andra Kungahälla, den stad som forskare länge har menat vara den ursprungliga. Att städer som en gång har blomstrat överges finns det många exempel på, inte minst i Främre orienten och i Nordafrika. Ofta har orsaken varit klimatförändringar. Andra skäl är politiska som att gränser ändras eller att handeln tar en annan riktning, epidemier och naturkatastrofer. Varför inte som i fallet Kungahälla landhöjning? Det behövs ibland små förändringar för att helt ändra på livsvillkoren. En stad i Norden måste för tusen år sedan ligga vid ett vattendrag med tanke på kommunikationerna.

Ett samhälle i förändring

Under det äldsta Kungahällas långa tillvaro brann bostadshus ned, byggnader revs, boningar flyttades. Folk tappade eller glömde bort saker och ting precis som i våra dagar. Sådant hamnade så småningom på tippen. Det bildades avskräde som det byggdes nytt på. Så fortsatte det tiderna igenom. När det gäller Kungahällas förflutna är det viktigt att hålla i minnet att det är fråga om en bebyggelse och en mänsklig verksamhet som sträcker sig tillbaka i en forntid som bara dateras i årtusenden och århundraden. Uppfinningar avlöste varandra, även om det kunde ta lång tid. Verktyg och andra föremål av sten följdes så småningom av sådana tillverkade av brons, en sammanfattande beteckning på legeringar av koppar och tenn. Sten som material efterträddes av metall. Nya kunskaper kom till genom seklerna. Utvecklingen gick vidare mot järn. Det som arkeologer i vår tid hittar kan vara delar av något som en gång var helt men tillsammans ger alla fynd en samlad bild av en försvunnen kultur. På det upptäckta gravfältet i Ytterby fanns lämningar från 500-talet och fram till vikingatiden. Normalt gör arkeologer fynd i kulturlager på ett djup av en halv meter. I området för det vikingatidens Kungahälla fortsatte de att göra fynd ytterligare en meter ned. Kulturlagret upphörde inte.

 

Till nästa artikel i serien

 

Tillbaka