Tillbaka

Ligger Surte i Bohuslän?

Publicerat i Lysekilsposten 23 jan 2004

Sven H Gullman

Del III

Strider på 1640-talet mellan norrmän och svenskar

Surteområdet fortsatte att vara ett irritationsmoment för de svenska myndigheterna som inte kunde förlika sig med tanken att det skulle tillhöra Norge, sedan länge i praktiken Danmark. Och ändå var det ett faktum. För att stärka försvaret anlade norrmännen i juli 1644 en skans. Befästningen stod under ledning av Hannibal Sehested som var en framträdande dansk politiker. Han hade två år tidigare blivit ståthållare i Norge och ansvarade för de danska operationerna under det dansk-svenska kriget 1643 - 1645. Som läsaren erinrar sig gick det illa för Danmark då och i freden 1645 i Brömsebro avträddes Halland till Sverige på 30 år. Detta blev slutet för Danmark som stormakt. Tretton år senare förlorade det en tredjedel av sin areal. Striderna vid Surte böljade fram och tillbaka men i slutändan fick svenskarna övertaget. Som kanske en kuriositet kan nämnas att danskarna hade uppfört en krog i Surte. Detta kan uppfattas som oskyldigt men på svensk sida misstänkte man att den senare skulle förvandlas till ett tullhus. Stämningen var tidvis inflammerad, och vid ett tillfälle, 1621, fördrev kommendanten på Bohus, Jens Sparre, av okänd anledning ett par skårdalsbönder från deras gårdar. Kanske hade de hjälp svenskarna på något sätt.    

Skårdals skans viktig också efter 1658

Det faktum att Bohuslän genom freden i Roskilde 1658 överläts till Sverige innebar inte att befästningen vid Surte hade spelat ut sin militära roll. De följande åren, i stort sett ända fram till Karl XII:s död 1718, var det oroligt på västkusten och danska styrkor fick tid efter annan det militära övertaget. I juni 1678 belägrade danska styrkor Bohus slott. Skansen mittemot älven fick då lämna underhåll och rustades därför upp. Men fästningen på Bagaholmen, som från grundandet 1308 aldrig hade intagits av främmande trupper, stod även nu emot angreppet. Fredsprotokollet 1658 visar klart och tydligt att området hade varit norskt. Under Älvsborgs län skulle läggas " … de här på denna sidan älven liggande norska byar Surte och Skårdal". Men därav blev intet.

Surteområdet ansågs tillhöra Bohuslän också efter 1658

Efter freden i Roskilde borde surteområdet äntligen ha kunnat bli betraktat som en del av Västergötland men så blev det inte. Det kom att ingå i förvaltningsområdet för den svenske generalguvernören i Bohuslän och lydde närmast under kommendanten på Bohus. Administrativt var läget komplicerat. De två byarna norra Surte och Skårdal ingick i Nödinge socken som tillhörde Älvsborgs län. Vid upprepade tillfällen gjorde myndigheterna i det nybildade Göteborgs och Bohus län utan framgång energiska försök att förmå bönderna där i de två byarna att betala sina avgifter till detta län. Vid en kommunalstämma i Nödinge så sent som 1883 krävde dessa att få behålla sina bänkplaster i Starrkärrs kyrka utan kostnad, i annat fall ville de till Nödinge och Älvsborgs län. Befolkningen i Nödinge socken uppgick då till 1 100 och nära hälften tillhörde "den bohuslänska avdelningen". Jordägarna ville även i fortsättningen tillhöra Bohuslän, däremot inte arbetarna vid Surte glasbruk. Detta kan säkert förklaras med att böndernas gårdar hade gått i arv under långa tider och att  bönderna hade en bohuslänsk identitet, medan glasbruksarbetarna var inflyttade utan rötter i trakten. Bönderna kände sig som bohusläningar, för övriga var det likgiltigt.

 

 

Så här ser en aktuell karta ut. Den visar klart och tydligt att ett område på den östra älvstranden ingår i Bohuslän. Det har inte varit möjligt för författaren till denna artikelserie att få reda på vem som har gjort Lantmäteriet i Gävle uppmärksamt på att kartan över Sverige under lång tid har varit missvisande just i denna detalj. Förfrågningar på Lantmäteriet och vid Göteborgs universitets historiska institution har inte lett till något resultat. Den som fick artikelförfattaren att intressera sig för saken var en tjänsteman på Lantmäteriet i Göteborg. Kartan är även i övrigt intressant. Här kan läsaren tydligt se hur den gamla riksgränsen mellan Norge och Sverige fortfarande avspeglar sig på Hisingen och i skärgården utanför. Alla församlingar på ön utom Lundby och Tuve hörde till Norge och ingår fortfarande i Bohuslän. Gränsen västerut går mellan Fotö och Vinga.

Ligger Surte i Bohuslän?

Efter artikelseriens slut är det lättare att besvara frågan i rubriken. På kartan ses ordet Surte på gränsen. . Av de två gamla byarna ingick Norra Surte i Norge och Södra Surte i Sverige. Hela det nutida samhället Bohus ingår i enklaven. Svaret på frågan måste bli att kanske hälften av Surtes befolkning kan räkna sig som bohusläningar. Har detta mer än kuriositetsintresse? Det finns på ett par platser i Sverige föreningar för bohusläningar i förskingringen. I Stockholm är Bohusläns Gille, där undertecknad är styrelsemedlem och klubbmästare, synnerligen aktivt. Det kommer f ö att fira hundraårsjubileum 2007 och förberedelserna är i full gång. En surtebo som bor i stockholmsområdet kan nu ansöka om inträda i gillet. Vem kommer först? Gillet har en läsvärd hemsida: www.bohusgillet.se.

 

Tillbaka