Tillbaka

".....och inom Sveriges gränser erövra Bohuslän åter”
(fritt efter Tegnér)
Publicerad i Lysekilsposten 16 oktober 1998

Sven H. Gullman

När den nyvalde tronföljaren Karl August - fd holsteinprinsen Kristian August - hastigt avled 1810 under en manöver i Skåne, passade några unga officerare på att lansera fransmannen Bernadotte. Sverige hade året innan fått avträda sin östra rikshalva till Ryssland och tanken på revansch var levande, inte minst i militära kretsar. Napoleons armeer drog segrande fram på kontinenten och kejsaren stuvade om bland länder och gränser fritt efter behag. Vad vore bättre än att liera sig med fransmannen och med hans hjälp få tillbaka Finland ! Fältmarskalken Bernadotte blev vald, men väl på plats i Stockholm visade det sig att han hade andra planer - status quo i öster och med hjälp av rysk diplomati i stället införliva Norge med Sverige. Kronprinsen Karl Johan lyckades nästan, men Norge tvangs till en union, ett arrangemang som knakade i fogarna från början.

Det är i detta sammanhang som Esaias Tegnér kommer in i bilden.. År 1811 skriver han sin patriotiska dikt Svea, där han istället för krigsappeller manar sina landsmän att satsa på näringsliv och ekonomisk utveckling. "Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt, låt skörden blomstra opp i dina skogars natt... och inom Sveriges gräns erövra Finland åter”.

Orden känns aktuella men i ett annat sammanhang och på närmare håll. Utan att hårddra analogin är det lätt att låta tanken leka med den situation som uppstod när de ekonomiska och kulturella banden med moderlandet klipptes av, då Bohuslän genom freden i Roskilde 1658 blev svenskt. Vårt landskap hade under hela den norska självständighetstiden varit ett av de viktigaste i riket och den omedelbara närheten till både Sverige och Danmark uppfattades som strategiskt. Visserligen ledde detta läge till att provinsen under olika perioder invaderades först av danskar och senare av svensk militär, men den norska suveräniteten ifrågasattes aldrig. Unionen med Danmark ledde till att den norska politiska och ekonomiska makten fördes över till Köpenhamn. Det är oklart om detta fick negativa konsekvenser för Bohuslän med dess sydliga läge. Som svenskt landskap kom Bohuslän efter mer än femtio års svensk - norska strider att under 1700-talet bli en avkrok utan större intresse för statsmakten.

Så händer det saker i vår egen tid. Visserligen får det uppfattas mera som ett skämt när en norsk industriman för ett par år sedan erbjöd sig att stå för kostnaderna om Bohuslän återfördes till Norge, ja han efterlyste t o m ett kostnadsförslag av den svenska regeringen. Men frånsett detta hugskott har norska ekonomiska intressen växt sig starkare och starkare, åtminstone i den norra delen. Inget tyder på att de kommer att avta, tvärtom. Det senaste förslaget är att för norska pengar bygga en ny stadsdel i Strömstad. Det är inte att undra på att Tegnérs ord, som med en modifiering citeras i rubriken, känns aktuella.

Det norska kulturarvet viktigt för Bohusläningar

Ända fram till 1940 - talet förde många kustbygder en ganska isolerad tillvaro. Uddevalla var en stad som dittills hade varit svår att nå från fiskelägena. Å andra sidan hade få anledning att åka dit. Lysekil hade varit och var en viktig metropol med stora och framgångsrika industrier. Fiskare landade sina fångster vid auktionshallen och postbåten hade hand om passagerartrafiken. Den som måste till Göteborg fick ta sjövägen med Marstrandsbolagets eller Bohuslänska Kustens båtar. Den brist på kontakter inåt landet som detta medförde kom också att visa sig i språket. Hos gemene man levde de norska dialekterna så som de hade gjort sedan brytningen med det gamla fosterlandet, även om den allmänna skolundervisningen bidrog till att undan för undan luckra upp vokabulären. Men satsmelodierna är lyckligtvis svårare att komma åt och påverka. Därför talar en person i Östfold i stort sett på samma sätt som en Strömstads - eller Grebbestadsbo och den som lyssnar på norsk radio känner ofta igen sig på tonfall, för att inte tala om ord och uttryck.

För ett år sedan hade denna tidning ett uttalande som gladde artikelförfattaren. Lysekils uppskattade kommunalråd Stig Nilsson använde i en intervju ordet "norskar" och det är han inte ensam om. "Norskar" är på intet sätt nedvärderande, utan en gammal benämning som är väl förankrad i Bohuslän. Det finns ingen anledning att inte bruka den. Vid besök i Norge och i kontakter med norskar kan bohuslänningar mycket väl utnyttja de språkliga förbindelser som finns. Den som skriver dessa rader har erfarenhet av att i Oslo fullt ut använda sitt genuina Grundsundsmål. Man känner sig hemmastadd när bruket av ord som hu ( hon ), väre (vara) jä (jag) eller aan (annan) är helt riktigt också i miljöer som Grand Hotels restaurang och kafé på Karl Johans gate.
Språket är en del av kulturen. Seder och traditioner går också långt tillbaka i tiden. Det norska förflutna är närvarande i den bohuslänska vardagen, även om det inte alltid är dokumenterat. Under senare år har den gemensamma medeltiden fått förnyad aktualitet och blivit förankrad. Hornbore ting vid Hamburgsund och Sverredagarna i Sörbo och Hedekas är exempel på hur viktiga händelser kan tas tillvara och få ny livskraft. Men mer om den gemensamma historien i nästa artikel.

Tillbaka