Tillbaka

Under åkrar och ängar
Publicerad i Lysekilsposten 21 december 2010

 Sven H. Gullman

När man från norr med bil närmar sig Kungälv viker man av till höger och kommer så småningom via Ytterby till det område som sedan gammalt har betraktats som platsen för Kungahälla. På håll ser man den s k Klosterkullen höja sig över landskapet. Ett par hundra meter öster om den ligger Kastellegården.
Där bodde på sin tid översten för Bohusläns regemente och han avlönades med avkastningen från gården. Så småningom drogs den in till Kronan och och förvaltas nu av Statens Fastighetsverk men driften sköts av en arrendator.
Ända in i vår tid räknade inte arkeologerna med att Kungahälla kunde ha funnits på någon annan plats. Men de tog fel. 

Foto: författaren.

 
En storstad under åkrar och ängar

För ett antal år sedan kontaktade den dåvarande arrendatorn på Kastellegården vid Nordre älv de närmast berörda myndigheter som var ansvariga för fornminnesvården för att de snabbt skulle både reagera och agera. När han som vanligt plöjde på åkrarna hade han stött på fasta lämningar som tydde på murar och fundament till byggnader. Arrendatorn var lantbrukare och ansåg att han i första hand måste se till den jord som han brukade och som gav honom hans bärgning. Han ägde själv inte gården och den årliga arrendeavgiften måste han arbeta sig till. Men arrendatorn fick aldrig något svar. Han tolkade tystnaden som att ev minnen från det gamla Kungahälla inte var av särskilt stort intresse. Han dröjde i det längsta men måste till slut göra vad han helst inte ville, nämligen att forsla bort och förstöra mur-och stenmaterialet. Så var marken fri att bearbeta och odla på.

 

 

En ny generation av arkeologer är obundna av äldre kolleger

Det man känner till om mänskligt liv vid Göta älvs utlopp under flera tusen år efter det att inlandsisen drog sig tillbaka genom att den började smälta, vilar enbart på fornminnen och fornfynd. Dessa gör det möjligt att följa hur kulturen utvecklades. De frigjorda områdena blev målet för invandring av en befolkning som livnärde sig på jakt och fiske. Det är omöjligt att beräkna hur stor den var- sannolikt växlade antalet i takt med förutsättningarna – klimatet och tillgången på fisk och kött. Man kan dock utgår ifrån att befolkningen konsoliderades och växte. För omkring 9 000 år sedan stod vattennivån 15 – 25 meter högre än nu. De fynd som härstammar från stenålder ( fram till ca 1800 f. Kr), bronsålder (ca 1800 f. Kr - ca 500 f. Kr) och järnålder (ca 500 f. Kr – ca 1050 e. Kr) är för vissa tidsrymder talrikare än från någon annan del av det nutida Sverige. Den senare delen av järnåldern brukas kallas vikingatiden ca 800 – ca 1050). Så småningom framträder skriftliga källor, de äldsta från det romerska rikets tid. Så går åren. På 500-talet e. Kr. visar fynd att befolkningen har haft anledning att uppföra försvarsverk, bl a fornborgar; ofta utnyttjade och förstärkte man naturliga särdrag i topografin. På 800-talet omtalas området i isländsk litteratur. T o m namnet Konungahälla nämns då. Trots att uppgifter i sådana källor i vår tid av forskare länge betraktades med stor skepsis visar de att det fanns en bosättning med denna beteckning. Nutida utgrävningar bekräftar att de isländska uppgifterna tyder på fakta. Den sociala utvecklingen och näringslivet fortsatte att utvecklas vid Göta älvs utlopp. Det som denna artikel handlar om berör utvecklingen på norra sidan av Nordre älv. Detta område kom ganska tidigt från att varit danskt att ingå i Norge och således i det som långt senare skulle kallas Bohuslän.

Kungahällas historia går långt tillbaka i tiden

Ända in i går egen tid tycks arkeologer och historiker ha varit övertygade om att resterna av Kungahälla var att söka på området inom ägorna till Kastellegården, under vars åkrar det har gjorts fynd av olika slag. Forskarna tillhörde en generation som synes ha varit så präglad både av sina lärofäder och av den förhärskande inriktningen, att de, dvs forskarna, utan att ifrågasätta något arbetade vidare på den grund som bl a Weibull och Lönnroth hade lagt. Sedan dess har unga arkeologer och historiker fått en vetenskaplig skolning som ifrågasätter – de vidgar gränserna och vägrar att utesluta teorier som inte omedelbart kan verifieras. Därför är det följdriktigt att frågan om Kungahällas ålder och framväxt har fått en ny aktualitet och stadens läge satts under debatt. Under de senaste åren har unga arkeologer vid Göteborgs universitet anat att Kungahälla dels var äldre än vad som hittills hade hävdats, dels att staden sannolikt hade haft en större areal. De började 2009 att gräva i Ytterby och gjorde fynd som förändrar kännedomen om staden och dess föregångare. Bl a kom en bronsåldersboplats i dagen med lämningar från 1000-talet f. Kr. Namnet Kungälvs Ytterby förknippar äldre läsare av denna tidning med en järnvägsstation. Den ligger fem km från Kungälvs centrum men heter numera enbart Ytterby. I de isländska berättelserna (sagorna) nämns en kyrka i Ytterby, helgad åt Sankt Halvard. Av den återstår nu en ruin. Låg den inom staden Kungahälla eller i dess utkant? Det skall diskuteras i en kommande artikel.

 Till nästa artikel i serien

 

Tillbaka