Presentation

Startsida

Innehåll

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Recensioner

Bohusläningen 25 nov 2003

LysekilsPosten 10 nov 2003

Släkthistoriskt Forum nr 3/04

 

Bohusläningen den 25 nov 2003.

Grundsunds kapellförsamling

Skaftö är en av de bohuslänska kommundelar som gjort sig känd för att helhjärtat arbeta med att teckna ner sjöfartshistoria. Nu får Skaftö dessutom ett tillskott till sin kyrkliga historiebeskrivning.

Sven H. Gullman är mannen bakom berättelsen om kapellförsamlingen och livet i Grundsunds prästgård 1798 - 1888.

Förste prästen i församlingen hette Carl Lorentz Rönnow, kom från Strömstad och orsakade en mindre skandal då hans hustru var gravid i nionde månaden när de skulle gifta sig. 1805 förrättade kyrkoherde Beckeman från Morlanda vigseln och herden gav inte sken av att ha upptäckt att bruden hade 18 dagar kvar till nedkomsten. Man han bör ha känt till det, skriver Gullman.

Med anledning av händelsen ställer Gullman frågor som inte har några svar. Kunde Rönnow framstå som ett sedligt föredöme för de unga i Grundsund och skulle det inte bli svårt att predika om bibeltexter som fördömer otukt och äktenskapsbrott?

200 år senare kan man spekulera i detta, skriver Gullman. Kanske tog inte ortsborna så allvarligt på händelsen.

Rönnow fick dock senare i livet svårt att få befordringstjänster och en teori kan vara att han gjort bort sig hos domkapitlet. Men Gullman har granskat den teorin och funnit att Rönnows snedsteg inte låg honom i fatet.

Icke desto mindre var Rönnow den mest meriterade som 1820 sökte en komministertjänst i Forshälla men tjänsten gick till en mindre meriterad Gullholmenpräst.

Ett stort avsnitt i boken utgör berättelsen om Olof Henrik Larsson, född 1842. Han kom senare att bli Hellgum i Selma Lagerlöfs bok Jerusalem, som också blev en stor TV-serie.

Henriks frispråkighet och kritik mot den tidens kyrkliga förkunnare skapade oro på Grundsund och vid ett tillfälle svarade han prästen att "Guds ord består icke i ord utan i kraft".

Henrik blev styrman men gick i land, hamnade i Chicago och anslöt sig till metodisterna.

Omkring 1890 reste han till Nås i Sverige och värvade många från statskyrkan med sin karismatiska utstrålning. Målet var att få folk att fara med honom till Jerusalem. Olof Henrik Larsson kommer att leva kvar för eftervärlden, skriver Gullman. Inte för sitt borgerliga namn utan som Hellgum, det namn som Lagerlöf gav honom i sin romansvit. Att Hellgum var från Grundsund var tidigare okänt, men under de senaste decennierna har detta ändrats vilket framgår av nyare litteratur.

Gullmans bok är en totalinventering av vad arkiv har att visa upp om Grundsunds kapellförsamling. Han har gjort många intervjuer med anförvanter till prästerna. Boken kompletteras med fotografier och skisser och känns angelägen som en viktig del i arbetet med att säkerställa vad som hänt i denna del av Skaftö.

Sven H. Gullman är Grundsundsbo, fil. mag. och gymnasierektor i Stockholm.

                                                                            Terje W. Fredh

Tillbaka


LysekilsPosten den 10 nov 2003.

Grundsunds kyrkliga historia i bokform

Där Grundsunds prästgård en gång stod för 200 år sedan ligger idag församlingshemmet. I lördags var det fullsatt när Skaftö Gille presenterade Skaftöskrift nummer 16. Skrift är ett blygsamt ord för detta förnämliga arbete. Det handlar om en bok i ordets bemärkelse.

Gullman är grundsundsbo och har arbetat som skolledare och rektor vid gymnasier i Stockholm. När Grundsunds kyrka för fyra år sedan fyllde 200 år började Gullman forska efter material till en bredare historik. Vid lördagens träff berättade Gullman om arbetet som varit mycket omfattande. Berättelsen är i dagboksform och börjar 1799 när strömstadsbon Carl Lorentz Rönnow blev kapellpredikant.

Rönnow blev präst i en tid då det var krogförbud lördag kväll mot söndag och lekstugor för ungdomar var förbjudna.

Det saknas inte pikanta detaljer i Gullmans historiebeskrivning. Den 2 augusti 1805 gifte sig Rönnow med jungfru Christina Didriksson från Blåbergsholmen. 18 dagar därefter föddes Christina. Dottern kom att heta Lovisa Christina Lindholm. Gullman ställer några frågor i boken och undrar om Rönnow i fortsättningen kunde framstå som ett sedligt föredöme för ungdomarna i Grundsund. Skulle det inte bli svårt för Rönnow att predika över bibeltexter som fördömer äktenskapsbrott? Något svar ges inte och tydligen glömde de kyrkliga ortsborna bort Rönnows misstag.

Sven H. Gullmans arbete är anmärkningsvärt detaljrikt och skrivet på ett språk som är lätt att läsa.

Tidigare har Skaftö gjort sig känt som en ort där man tecknat ner sjöfartshistoria väl. Nu sällar sig den kyrkliga historien till detta faktum.

                                                                            Terje W. Fredh

Tillbaka


Släkthistoriskt Forum nr 3/04

Rikt sillfiske gav pengar till kyrka och präst

Grundsund ligger på Skaftö i mellersta Bohuslän mellan Orust och Lysekil. Det är numera populärt som turistort under sommaren. Samhället hörde till de fiskelägen som tack vare Gustav III:s hamnordning 1771 fick möjlighet att bygga egna kyrkor och anställa präster. Förutsättningen var att det inte då eller för framtiden skulle påverka moderförsamlingens och pastoratets ekonomi. Invånarna utmed bohuskusten hade sedan mitten av 1700-talet fått ett ekonomiskt uppsving tack vare de ovanligt stora fångsterna av sill. Mellan 1747 och 1809 pågick den sista stora sillfiskeperioden på västkusten. På Skaftö fanns det sedan 1500-talet ett samhälle med kyrka och präst, nämligen Fiskebäckskil. Grundsund blev en kapellförsamling inom Morlanda pastorat 1798. Året därpå stod kyrka och prästgård klara att ta emot den 25-årige, nyligen prästvigde Carl Lorents Rönnow. Dessförinnan hade Kungshamn, Lysekil, Gullholmen, Käringön, Klädesholmen och Rönnäng låtit bygga egna kyrkor och anställt präst. Detta berättar Sven H. Gullman om i boken Grundsunds kapellförsamling , utgiven i november 2003 av Skaftö Gille som nummer 16 dess skriftserie. Boken har underrubrikerna "Livet i Grundsunds prästgård under 90 år. Grundsunds kapellförsamling 1798 - 1888". Den har 166 sidor i A4-format, är inbunden och rikt illustrerad. Avsnitten om prästerna följs upp av förteckningar över dessas avkomlingar liksom över präster i Göteborgs stift under de angivna åren.

Åren 1851 - 1888 innehades den ordinarie kapellpredikantjänsten i Grundsund i tur och ordning av tre prästmän, som under sin tjänstgöring snabbt blev populära, nämligen Nils A. Lindblom, Gustav Vilhelm Medin och Emil Theodor Malmstedt. Gemensamt för dem var att Grundsund blev deras första missiv efter prästvigningen i Göteborgs domkyrka och att de slutade som kyrkoherdar. De hade under sina studier i Lund präglats av schartauanismen som för lång tid framöver kom att utmärka fromhetslivet bland fiskarbefolkningen. Först i raden var Nils A. Lindblom. Om honom berättas det att när han 1869 skulle flytta till Bro vid Lysekil som komminister, fylldes kajer och bryggor av gråtande grundsundsbor som såg båten med den avhållne prästen och hans familj segla bort. Lindbloms egen uppväxt i norra Halland saknade helt studietraditioner. Han skulle som de flesta jämnåriga arbeta i jordbruket men ville inte nöja sig med det. Han kände en inre kallelse. Trots att han avvisades av kyrkoherden med "bliv vid din läst", gav han inte upp. Prästen insåg att han hade att göra med en ovanlig begåvning och gav honom lektioner. Lite överårig blev han prästvigd men nådde till slut 1874 en kyrkoherdetjänst i Bollebygd.

Efter Lindblom kom Gustav Vilhelm Medin. Han var 28 år och ogift när han kom till Grundsund. I hans första konfirmandkull fanns det en 14-årig flicka, som bodde på Gåsö utanför Grundsund. Sa det klick hos den mogne prästmannen när han fick se Hilma Bernhardina? Då Medins första hustru, två år efter giftermålet dog i barnsäng, sökte han upp sin forna konfirmand. Trots familjens motstånd blev den nu 25-åriga kvinnan hans hustru och hon slutade sina dagar som prostinna i Morup i Halland 1915. Det är under Medins tid i Grundsund som Olof Henrik Larsson gör sig uppmärksammad, inte särskilt positivt, i det schartauanskt präglade fiskeläget Grundsund.

För Olof Henrik Larsson (född 1842 i Grundsund – död 1919 i Jerusalem) borde framtiden ha varit utstakad. Liksom hans jämnåriga var det sjön och fisket som gällde. Han gick också till sjöss men han ville komma längre och började studera navigation. När Larsson var 20 år avled hans föräldrar och då drog han ut i världen. När Olof Henrik före det stora uppbrottet då och då kom tillbaka till hemorten tog hans strid med pastor Medin i trosfrågor. Han hade påverkats av frikyrkliga idéer som gick stick i stäv med den schartauanska fromheten i Grundsund. Det blev åtskilliga dispyter innan Larsson lämnade orten för gott - och både präst och församling kunde andas ut när han emigrerade till USA.

I USA grundade Larsson en luthersk kyrka men kom - olyckligtvis, får man kanske säga - snart i kontakt med mrs Spafford, och sedan dröjde det inte länge förrän denna dam helt tog över ledningen. Larssons äktenskap med en flicka som hade utvandrat från Nås i Dalarna kom att bli inledningen till det som är allmänt känt, utvandringen till Jerusalem. Där var det mrs Spafford som bestämde och den kuvade Larsson slutade sitt liv i total utfrysning. Till litteraturhistorien går Olof Henrik Larsson som Hellgum i Selma Lagerlöfs roman ”Jerusalem”.

Under Emil Theodor Malmstedts tjänstgöringstid ökade befolkningen på Skaftö avsevärt och tanken väcktes att låta ön bilda en församling. Detta blev verklighet 1888 och därmed hade Fiskebäckskil och Grundsund spelat ut sin roll som kapellförsamlingar. Malmstedt valdes till komminister, en tjänst som han innehade till 1900 då han blev kyrkoherde i Träslöv.

Författaren har givit framställningen formen av en dagbok något som bidrar till att berättelsen blir personlig och kommer läsaren in på livet. Det är en fängslande skildring av livet i ett bohuslänskt fiskeläge på 1800-talet som Gullman ger i sin bok. Kontakterna mellan präst och församlingsbor blev intensiva. Till det bidrog det utsatta läge som befolkningen befann sig i. Inte sällan gick både fiskebåt och besättning under vid stormar på Nordsjön. Vid sådana tillfällen var det prästen som stod för trösten.

Sven H. Gullman valdes nyligen till ordförande i Skaftö Gille.

Stig Jarlevik

Tillbaka