Presentation

Startsida

Innehåll

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Recensioner

Lysekilsposten 9 dec 2009
se artikel

Bohusläningen 28 dec 2009
se artikel

Tidskriften Länspumpen 2010:2
(för medlemmar i Klubb Maritim, en förening för sjöfarts- och fartygshistoria, grundad 1963)

Yrkesfiskaren nr 11 - 2010
se artikel

Företagsminnen 4/ 2010

 

 

Bohusläningen den 28 dec 2009.

Ett kapitel gav mersmak - Historien om fisket vid Shetland har blivit bok.

Långafisket vid Shetlandsöarna har varit utbrett bland bohusläningarna.
Sven H. Gullman har skrivit en bok som bidrar till historien om de bohuslänska fiskarna.

Under andra hälften av 1800-talet växte det bohuslänska Shetlandsfisket fram.

Det var under sommarmånaderna som det fiskades långa på bankarna runt Shetlandsöarna. Från sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet var det en betydande näringsgren i Bohuslän.

– På 1970-talet upphörde i stort sett Shetlandsfisket efter långa och 1992 gjordes den sista fiskeresan till Shetlandsöarna av en bohusläning, säger Sven H. Gullman.
Han är författare till boken Bohusfiskare på Shetland och Swedish Kirk och berättar om just de bohusläningar som livnärde sig på fisket kring Shetlandsöarna.
Den siste bohusläningen som gjorde resan var Klas Berntsson från Grundsund.

Kvoter kvävde fisket

– Fisket börjar avta på 60-talet i och med de ekonomiska zoner som införs i nordhavet. Det hindrade bohusläningarna från att fiska långa, säger Sven H. Gullman.

– När man sedan införde kvotsystem på 70-talet fick Sverige en så liten kvot att långafisket dog ut.

Sven H Gullmans pappa fiskade runt Shetlandsöarna men det är inte därifrån intresset kommer.

– Jag föreslog Bohusläns museum att ge ut en bok om fiskarnas kyrka på Shetlandsöarna men blev i stället erbjuden att skriva ett kapitel om detta till deras årsbok, säger Sven H Gullman.
Det kapitlet gav mersmak och sedan blev Sven H. Gullman kontaktad av en förläggare som bad honom skriva om Shetlandsfisket.

– Jag hade redan väldigt mycket material så jag tackade ja och började forska och skriva, säger Sven H. Gullman.
Detta var i januari 2007 men det är först nu som boken ges ut.

Redan 2004 gav Sven H Gullman ut sin första bok som handlar om klosterberget Athos i Grekland. Just nu jobbar han på en bok om vallfärdsorten Lourdes i Frankrike.

– Jag gillar att skriva och har haft tur med förläggare som vill ge ut det jag skrivit, säger Sven H. Gullman.

Andreas Heneborn
0522 – 992 00

 

 

Tidskriften Länspumpen 2010:2

Med denna bok tar författaren oss med på bohuslänskt storsjöfiske efter långa. Detta fiske har en lång och ärorik historia i Bohuslän och bedrevs huvudsakligen av fiskare från det s k storsjöfiskeområdet, vilket geografiskt sträcker sig från Dyrön och Rönnäng i söder till Gullholmen och Grundsund i norr.

Under drygt 100 år bedrev bohuslänska fiskare backefiske efter långa i vattnen kring Shetlandsöarna och detta hade stor betydelse såväl ekonomiskt som socialt för befolkningen i landskapet. Storbackefisket efter långa är det äldsta utomskärsfisket i Bohuslän. Det upphörde 1992 då LL 158 Sandö från Grundsund gjorde sin sista resa till bankarna kring Shetlandsöarna.

Så sent som 1968 var det ca 25 fiskebåtar från Bohuslän som fiskade långa utanför Shetlandsöarna och på bankarna kring Rockall, St Kilda och Flannan Islands väster om Hebriderna. Fångsterna minskade successivt samtidigt som kuststaterna i området utvidgade sina territorialgränser, vilket bidrog till att antalet svenska utövare av detta fiske minskade år för år. All lutfisk som numera konsumeras i Sverige importeras från Norge.

Även om författaren, som är bördig från Grundsund, inte gör anspråk på att ge en heltäckande bild av detta bohuslänska storsjöfiske har han ändå lyckats ge en intressant och allmänbildande inblick i detta fiske och de sociala och ekonomiska betingelser många bohuslänska fiskare och deras familjer levde under från 1800-talets senare del och stora delar av 1900-talet.

Förutom själva fisket har religionen och kyrkan starkt präglat den bohuslänska kustbygden, vilket bidrog till en önskan om en egen kyrka med präst i de utländska hamnar som frekvent besöktes. Fiskarkyrkan i Baltasound på ön Unst, på norra Shetland, var den första fiskarkyrkan som etablerades i utlandet. Tillika med sjömanskyrkorna kom denna och senare fiskarkyrkor att utgöra en viktig social samlingspunkt och ett läsrum under vistelsen i hamn.

Kort sagt är det en intressant skildring som delges om detta storsjöfiske och dess framgångar och umbäranden för att förse svenskarna med den traditionella lutfisken.

 

Yrkesfiskaren nr 11 - 2010

Storsjöfiske med lång historia

Den 10 maj 1992 lämnade LL 158 Sandö med sex mans besättning Grundsund för s k storsjöfiske efter långa vid Shetland. Besättningen, med Klas Berntsson som skeppare kom därmed att sätta punkt, i alla fall tills vidare, för det bohuslänska storsjöfiske, som från andra hälften av 1800-talet till våra dagar först bedrevs utanför Shetlandsöarna och senare även på bankarna kring Rockall, St Kilda och Flannan Islands väster om Hebriderna.

– Det bohuslänska storsjöfisket, d v s fisket med storbackor, har en lång och ärorik historia, skriver författaren  Sven H Gullman i inledningen till sin bok Bohusfiskare på Shetland och Swedish Kirk, (Båt­dok­gruppen), som för övrigt tryckts med ekonomiskt stöd från Svenska Västkustfiskar­nas Centralförbund.

Många äldre fiskare och kustbor känner säkert igen både båtar och personer som förekommer i den rikt illustrerade boken, ett utförligt och högintressant dokument om en svunnen epok i den bohuslänska fiskehistorien. U

Under många år spelade storbackefisket en framträdande roll, inte bara inom de så kallade storsjöfiskeområdet från Dyrön och Rönnäng i söder till Gullholmen och Grundsund i norr. 

– Det fick även stor betydelse i landskapets ekonomiska och sociala liv, framhåller Gullman. Detta fiske, i synnerhet efter långa, var det äldsta utomskärsfisket i Bohuslän. 

Fiske med gamla anor

Storsjöfisket har mycket gamla anor i Bohuslän. Åren 1747 till 1756 ägnade sig fiskerikompanier från Stockholm och Göteborg med besättningar från Bohuslän åt sillfiske vid Shetland. Från början av 1700-talet finns uppgifter som anger att ”de rika ha stora skutor som de hvilka bo i Lysekil, Gull­holmen och Mollösund ligga ute med hela 4, ja 6 veckor med sitt backefiskande efter långor.”

Änkor och faderlösa

Tidigt, d v s på 1700-talet, spåddes att storsjöfisket var på väg mot sin undergång, eftersom stormar tog många båtar och fiskare och lämnade många änkor och faderlösa i kustsamhällena, men trots de dystra profetiorna fortsatte fisket att utvecklas. År 1860 fanns det i de bohuslänska kustsamhällena 59 större och 69 mindre storsjöfiskefartyg, ett antal som trots sjöolyckorna ändå ökade. 1868 har antecknats som ett olycksår; inte mindre än 68 man omkom då på Nordsjön.

Så småningom ledde upptäckten av nya och givande fisken kring Shetland till att man skaffade större och mera sjövärdiga båtar, de engelska kuttrarna, som ersatte de s k sjöbåtarna, som använts sedan slutet av 1850-talet och som kom i användning efter en båttyp som kallades bankskuta. Efter 1890-talets början lär inga nya sjöbåtar ha byggts.

Efter mitten av 1800-talet hade svenska fiskare utsträckt sina fiskefärder från Nordsjön mot nordväst och utnyttjade Norska rännan i hela dess längd. 

Fiskade med engelsmän

– Komna så långt var det måhända naturligt att enstaka fiskebåtar drog sig västerut längs 100-150-famnarsdjupet till bankarna öster och norr om Shetland, berättar Sven H Gull­man.  År 1881 rapporteras bohuslänska båtar ha bedrivit fiske där, bl a med Brilliant från Mollösund som en av de första. Ett par år tidigare hade en svensk båt vinddrivits dit. Samma år hade fyra grundsundsfiskare med anslag från länets hushållningssällskap sänts till Grimsby för att fiska med engelsmän. Året därpå fick dessa fyra fler med sig och de tog samtliga hyra på en engelsk båt, som fiskade vid Shetland och söder om Island.

Detta blev starten för fiskebåtar från Bohuslän att segla till Shetland. När den första tidningen började ges ut i Lerwick omnämns regelbundet svenska fiskebåtar.

De bohuslänska fiskarna, huvudsakligen från Tjörn, Orust och Skaftö, kom från miljöer som var starkt präglade av religionen och kyrkan, konstateras det i boken. Det var därför ganska naturligt att man sökte sig till de gudstjänster som hölls i den lokala kyrkan. Efterhand så växte sig emellertid önskemålen om en egen kyrka och präst allt starkare.

Swedish kirk

Önskemålet om en egen präst blev verklighet under våren 1901 och den riktigt stora dagen kom så den 7 juli 1910 när pastor Claes Törner kunde hissa den svenska flaggan på ”tornet” och kalla till gudstjänst i fiskarnas egen kyrka, ”Swedish kirk.” 

Fiskarkyrkan i Baltasound var den första fiskarkyrkan som etablerades i utlandet. Liksom sjömanskyrkorna blev även fiskarkyrkan en viktig social samlingspunkt och läsrum under vistelsen i hamn.

Gullmans bok upptar även namnen på de olika präster som verkat i Baltasound och vilka år de varit där. Den förste (1901) hette Gudmar Hogner och den senaste (1956) Carl Rohdin, som tjänstgjorde i den shetländska utposten vid olika tillfällen, första gången 1920. Rohdin var även verksam som sjömanspräst i Skagen, West Hartlepool och London.

Under tidigt 60-tal konstaterades att det inte fanns något behov längre av en svensk fiskarkyrka i Baltasound; båtarna föredrog istället att gå in till Lerwick och kyrkobyggnaden överläts till samma familj som ursprungligen upplåtit mark för bygget. Köpesumman var 300 pund och huset skulle nu användas för bostadsändamål.

Värsta ovädret

Natten till den 1 januari 1992 hemsöktes Shetlands­öarna av en orkan som var den starkaste i mannaminne: 88 m/sek rapporterades från oljeplattformen Brent Alpha, ca 100 miles nordost om Unst. Ovädret innebar det inte särskilt ärofulla slutet för den svenska kyrkan i Baltasound. Swedish Kirk, eller rättare sagt den byggnad, som under närmare 50 år varit den andliga hemvisten för bohuslänska storsjöfiskare under långafisket. Byggnaden lyftes sex me­ter upp i luften och förstördes helt vid nedslaget ett tiotal meter längre bort.

Den 19 augusti 2000 avtäcktes i Baltasound en minnessten över de svenska fiskare som under många år bedrev långafiske på de shetländska bankarna, en ceremoni där bl a SVC:s  dåvarande ordförande Wilhelm Alexandersson, Öckerö, och den siste storsjöfiskaren Klas Berntsson från Grundsund deltog.

Minnesstenen har text på både svenska och engelska.  Den svenska texten lyder:
”Till minne av de bohuslänska fiskare som under 100 år gästade Baltasound.
Här upprättades 1910 den första svenska fiskekyrkan i främmande land.”

 

 

Företagsminnen 4/ 2010
 

Företagsminnen utges av Centrum för Näringslivshistoria, världens äldsta näringslivsarkiv och hemmahörande i Stockholm.
 

Bohusfiskare på Shetland och Swedish Kirk
 

Det här är en berättelse om det hårda och riskfyllda arbete som förr gav oss lutfisk på julbordet. Den handlar om de bohusfiskare som med försiktig start under 1700-talet fiskade långa utanför Shetlandsöarna.

Fisket bedrevs först med segeldrivna så kallade sjöbåtar, senare med kuttrar, som man började utrusta med motor strax efter sekelskiftet 1900. Hjälpmedlen förbättrades efter hand, först med ekolod under 1950-talet, senare också med kortvågssändare och Deccanavigator.

Det svenska fisket i området började avta under 1950-talet och upphörde i stort sett under 1960-talet, bland annat därför att ungdomar inte längre var beredda att satsa på ett så slitsamt och livsfarligt yrke. Tidigare hade många pojkar gjort sina första resor som 12-14-åringar.

Bohusfiskarna var ett kyrksamt släkte och i början av 1900-talet skickade Svenska kyrkan en präst till Baltasound på den nordligsate ön, Unst, där de svenska fiskarna gick i hamn. År 1910 öppnades också en svensk kyrka, Swedish Kirk, där. Den blåste bort under en orkan 1992, men då hade det gått drygt 30 år sedan den använts som gudstjänstlokal.

Sven H. Gullmans bok är späckad med fakta som skickligt blandas med dramatik hämtad ur brev och berättelser. Den skildrar arbetsförhållanden som skulle få dagens äventyrare att blekna och ett skyddsombud att kasta sig över närmaste nödbroms. Det var inte mycket som var bättre förr – utom möjligen lutfisken ...

Börje Isakson

Recensenten är journalist och författare och har bl a medverkat i tidningar som Teknikens Värld, Månadsjournalen och Dagens Industri. Han har skrivit flera böcker om historia, den senast utgivna heter ”Två dygn som förändrade Sverige. 1809 års revolution”.

 

Tillbaka